En ny avhandling från Umeå universitet undersöker sågverkssamhällenas framväxt i Sverige under 1800-talet, och visar bland annat att den registrerade befolkningen inte var så mansdominerad som framgått av tidigare forskning.
Hjärtat av den svenska sågverksindustrin låg vid kusten i trakterna kring Sundsvall och den växte fram under andra halvan av 1800-talet. Sågverkssamhällena etablerades över ett tidsspann på nästan 50 år och sammanlagt fanns uppåt 40 sågverk i området. 31 av dem ingår i Maria Bergmans doktorsavhandling i historia.
Verken kring Sundsvall lockade till sig människor med olika bakgrund, och Maria Bergmans studie tyder på att de flesta som flyttade till och från sågverken kom från andra delar av landet än den närmaste regionen. Sågverksarbetarnas födelseort visar att det var mindre vanligt att man flyttade in från närområdet, och ännu ovanligare att man flyttade mellan olika sågverk inom samma församling. Maria Bergman ser två möjliga tolkningar.
– Antingen valde arbetare att flytta över församlingsgränsen när man bytte arbetsplats, eller så brydde man sig aldrig om att informera prästen när man flyttade kortare sträckor inom samma församling. Det finns en utbredd inofficiell migration som tyvärr är osynlig i källorna, förklarar hon.
Migrationsstudien visar också att det var mycket ovanligt att man flyttade mellan jordbruksområde och sågverkssamhälle inom församlingen. Tidigare forskning har diskuterat förekomsten av en ”rural/industriell barriär” som hämmat folk från byarna från att söka sig till sågverkssamhällena, och den teorin stöds av Maria Bergmans resultat; migrationen från jordbruksområdena var betydligt mindre än väntat.
Trots att sågverken var mansdominerade, utgjorde män sällan mer än en tredjedel av den registrerade befolkningen i samhället. Det var istället säsongsarbetarna, samhällenas inofficiella invånare, som var den största gruppen sågverksarbetare. I en av avhandlingens delstudier har Maria Bergman gått igenom listor över anställda arbetare från fyra sågverk år 1879.
– Alla män som fanns medtagna i anställningslistorna bodde på sågverken, även om de inte var officiellt skrivna där. Tillsammans med sågverkssamhällenas demografiska uppdelning indikerar det att sågverkssamhällenas oregistrerade befolkning var större än man tidigare trott.
Med hjälp av anställningslistorna har Maria Bergman också kunnat visa sågverkssamhällenas olika inställningar till familjerekrytering och familjenärvaro. Till skillnad från samhällen som befolkades först efter att sågen byggdes, hade t ex Svartviks sågverkssamhälle tydliga släktnätverk.
– Skillnaden beror på att Svartvik hade en kärngrupp av familjer som bott i området i uppåt två decennier innan sågverket byggdes. Tid påverkar allt från befolkningens storlek och demografiska uppdelning, till släktnätverk och sociala strukturer.
Maria Bergman:
Constructing Communities. The establishment and demographic development of sawmill communities in the Sundsvall district, 1850-1890
Institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet
Disputation: 25 september 2010
Fakultetsopponent: fil.dr Ann-Kristin Högman, Avdelningen för politiska och historiska studier, Karlstads universitet
