Under 1900-talets första decennier växte sexualreformrörelser fram i hela Europa och USA. Den mest kända svenska organisationen för sexuell reform, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), bildades 1933. I ledningen fanns en grupp socialistiska läkare och företrädare för några fackliga organisationer. Ordförande blev journalisten, syndikalisten och den sexualpolitiska agitatorn Elise Ottosen-Jensen.

Målet var att skapa en bred folkrörelse för sexuell reform. Förbundet bedrev sexualupplysning, öppnade kliniker och sålde preventivmedel. Kvinnors rätt till abort, införande av sexualundervisning i skolan och avkriminalisering av homosexuella kontakter var några centrala krav.

Till en början mötte RFSU ett visst motstånd men efterhand blev förbundet alltmer etablerat i samhället. I takt med välfärdsstatens utveckling professionaliserades förbundets verksamhet. Ett politiskt perspektiv på sexuella frågor ersattes alltmer av ett medicinskt.

Sex i folkhemmet är en bok om RFSU:s tidiga historia. Här skildras Elise Ottosen-Jensen och hennes verksamhet fram till RFSU:s tillkomst; RFSU:s bildande och uppbyggnad; dess sexualpolitiska ställningstaganden och ageranden fram till 1950. I en epilog förs historien fram till 1970-talet.

I boken analyseras RFSU:s sexualpolitiska ideologi. Vilka var argumenten i kampen för preventivmedel, abort, steriliseringar och sexualupplysning? Hur såg förbundet på sexualitet, normalitet, njutning och kön?

Lena Lennerhed:
Sex i folkhemmet. RFSUs tidiga historia
Gidlunds Förlag
256 sidor, häftad, illustrerad.
Utkom i maj 2002.