Skötsam medborgare ett mål för alkoholistvården

Medicin som vetenskap och praktik är en del i skapandet av vårt samhälle. Vård är inte en värderingsfri aktivitet eller angelägenhet för enbart medicinområdet själv, utan är också en normativ aktivitet som talar om för oss hur vi ska leva våra liv.

Den slutsatsen drar historikern Anna Prestjan i sin doktors-avhandling. Hon har undersökt idé och praktik i svensk alkoholistvård under perioden 1885, då den första alkoholist-anstalten startades, till omkring 1916 då tvångsvårdslagen började praktiseras. Undersökningen utgår från studier av de fyra första alkoholistanstalterna och behandlar både vårdpraktik och de idéer kring alkoholistvård som formulerades av anstalternas ledare.

Anna Prestjan visar hur alkoholistvården såg ut under den aktuella perioden men också om vilka konsekvenser eller funktioner den hade. Den första alkoholistvården var en uttalat medicinsk företeelse och verksamheten byggde på medicin-vetenskapliga kunskaper.

– Men jag har också kunnat se hur medicinska mål, det vill säga hälsa, sammanföll med samhällsreformistiska mål och hur alkoholistvården var en del i ett större samhällsreformistiskt projekt, säger Anna Prestjan. Att bli frisk definierades främst i termer av att fungera socialt och att uppfylla idealen för manligt medborgarskap: familjeförsörjare, självkontrollerad, fysiskt kraftfull och arbetsam.

Prestjans slutsatser har bland annat kunnat dras utifrån att idé och praktik kring alkoholistvård var desamma vid de tre läkar-ledda, medicinvetenskapliga anstalterna, som vid en anstalt vars ledare inte ville kalla alkoholismen en sjukdom. Men samma behandlingstankar och behandlingsmetoder användes och målen med behandlingen var desamma.

Anna Prestjan:
Att bota en drinkare. Idéer och praktik i svensk alkoholistvård 1885-1916
Humanistiska institutionen, Örebro universitet
Disputation: 17 december 2004
Opponent: docent Kerstin Stenius, Centrum för social-vetenskaplig alkohol- och drogforskning, Stockholms universitet