Språkvårdaren och folkbildaren Bertil Molde

Bertil Molde har kallats Sveriges främste språkvårdare under 1900-talet. Han irriterade ofta läsare och lyssnare med sina åsikter i olika språkfrågor. De tyckte att han var för tolerant. Men Molde vek aldrig från åsikten att svenska språket tillhör alla och måste få förändras.

Få saker kan skapa sådan ilska hos vänner av ordning som språkliga felaktigheter och avvikande företeelser. Språkvårdaren Bertil Molde beskylldes ofta för att ”tillåta vad som helst” eftersom han sällan svarade på språkfrågor med ett entydigt ja eller nej. När personer förfasade sig över begrepp som ”innan jul” upplyste han om att vi har använt ”innan” som preposition sedan medeltiden. Det minskade inte ilskan. Så här kunde en arg språkväktare skriva:

”Bästa professor Molde! Ni är svenska språkets värsta dödgrävare. Ni försvarar vad som helst med att det antingen har funnits sedan Gustav Vasas tid eller att ’alla säger så nu för tiden’.”

Bertil Moldes reaktion på sådana synpunkter var: ”Tja, om det nu har funnits sedan Gustav Vasas tid eller om alla säger så, vad är det för fel på det?”

På 1960- och 1970-talet var Bertil Molde en av Sveriges mest kända personer. Sammanlagt framträdde han i runt tusen radioprogram där han talade om språkliga problem och ungefär lika många språkspalter i dagstidningar. Med tiden kom han att framstå som nära nog inkarnationen av svensk språkvård, inte minst efter att ha varit chef för Svenska Språknämnden (nuvarande Språkrådet) under nära 25 års tid.

I den nya biografin Bertil Molde. Språkvårdare och folkbildare beskriver Birgitta Agazzi och Sven-Göran Malmgren Bertil Moldes imponerande forskning och breda arbete inom den språkliga sfären. Genom ett gediget efterforskningsarbete i arkiv, skriftliga källmaterial och radioprogram samt genom en mängd intervjuer tecknar författarna Bengt Molde i helhet på ett sätt som ger nya spännande perspektiv på hans liv.

Det är svårt att föreställa sig hur svensk språkvård skulle ha sett ut idag utan Bertil Molde. Hans syn på språket – att svenska språket tillhör alla och det måste få förändras – har blivit den självklara grunden för dagens språkvård. Med det inte sagt att kunskap om språk var oviktigt för honom, tvärtom. I artikeln ”Vem råder över språket?” i Språkvård 4/1978, skrev Molde:

”Något överdrivet skulle jag vilja säga att ju mindre kunskaper om språk och olika språkbruk någon har, dess snabbare och bestämdare är han att klandra och fördöma andras språkvanor. Detta är väl psykologiskt ganska förklarligt, men det är en svårbekämpad attityd. Den bottnar i både osäkerhet och intolerans, och sådana egenskaper är det inte lätt att bekämpa hos sig själv – och ännu svårare hos andra.”

Bokförlaget Langenskiöld har fått i uppdrag av Kungl. Vitterhetsakademien att modernisera klassikerserien ”Svenska lärde” som nu byter namn till ”Lärda i Sverige”. Hittills har Analys & Engagemang av Olof Ruin, Emil Hildebrand av Erik Norberg och Forngreta av Birgit Arrhenius kommit ut.

Birgitta Agazzi är språkvårdare och har varit nyordsansvarig på Språkrådet och Svenska språknämnden. Hon har även arbetat med nordiskt språksamarbete, bland annat som nordisk sekreterare i Svenska språknämnden/Språkrådet och som huvudredaktör för Norstedts skandinaviska ordbok. Sven-Göran Malmgren är professor emeritus i svenska språket vid Göteborgs universitet. Han har bland annat lett forskningsprojektet ”Det svenska ordförrådets utveckling 1800-2000” och varit engagerad i flera ordboksprojekt, bland annat Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien och 14:e upplagan av Svenska Akademiens ordlista.