Lena Adelsohn Liljeroth fortsätter att förenkla komplicerade sakfrågor med huvudsyfte att smutskasta Statens fastighetsverk (SFV) och dess personal. Genom lösryckta och svepande formuleringar skapar hon en bild som åtminstone inte vi känner igen ifrån våra hyresgästmöten.

Att underhålla en byggnad innebär att se till att den bevaras i ursprunglig funktion. Många av våra byggnader är i behov av modernisering för att motsvara dagens krav på t.ex. museiklimat, brandskydd och tillgänglighet för funktionshindrade. Detta innebär en standardhöjning och genomförs i investeringsprojekt. Kostnaderna belastar hyresgästen i form av hyresavtal eftersom det rör sig om investeringar som ligger utanför det normala underhållet.

Vi arbetar också med långsiktiga underhållsplaner där såväl små som större underhållsprojekt ingår. Dålig ventilation, mögel och asbest och andra problem arbetar vi självklart intensivt med att lösa i samråd med våra hyresgäster.

SFV nonchalerar inte Operans, Dramatens, Historiska museets och Nationalmuseums, eller någon av våra hyresgästers, önskemål om dialog kring underhåll och former för hyresavtal. Tvärtom träffar vi ovan nämnda hyresgäster en gång i månaden för att diskutera aktuella frågor. Att vi skulle bemöta våra hyresgäster med nonchalans, och påståendet att Nationalmuseums chef ifrågasätter om deras "hus ens går att rädda", är helt felaktigt och något som också våra hyresgäster har dementerat. Om nu våra hyresgäster är så missnöjda, varför undertecknar inte de Lena Adelsohns debattartikel?

Hyressättning av byggnader som Operan, Dramaten, Historiska museet och Nationalmuseum är komplicerade och kräver, förutom ingående kunskap om byggnaderna, en nära dialog mellan hyresgäst och hyresvärd samt en gemensam vilja att finna konstruktiva lösningar. Trots en del problem finns det idag en pågående dialog mellan SFV och hyresgästerna.

Problemen med hyressättning av den här typen av kulturhistoriska byggnader handlar också om att hyresgästerna ställer helt andra krav på inomhusmiljön idag än vad som fanns när byggnaderna byggdes under tidigare århundraden. Självklart vill SFV möta dessa krav men det innebär en ökad kostnad för hyresgästerna som de inte har varit beredda att ta.

Hyressättningen, kallad kostnadshyra, av dessa speciella byggnader bygger på att hyresgästen betalar en hyra som motsvarar kostnaden för drift, underhåll, administration samt kapitalkostnader. Det är med andra ord en modell som innebär att hyresnivån sätts utifrån de faktiska kostnader som hyresvärden har. För varje byggnad ska sålunda debet och kredit gå ihop och det har visat sig svårt att få att fungera för den relativt lilla ekonomi som varje enskild byggnad utgör. Inte minst har de från år till år kraftigt varierande kostnaderna för periodiskt underhåll blivit en stötesten. Det finns dock goda exempel från Naturhistoriska riksmuseet där denna hyressättning fungerar utmärkt och har inneburit en större förståelse mellan hyresgäst och SFV.