Det finns ett statligt litteraturstöd i Sverige. Men hembygds-litteraturen anses inte omfatta detta stöd. I tillämpnings-föreskrifterna står att litteraturstödet ska ”främja mångsidighet och kvalitet i bokutgivningen”. Man häpnar! Vem har tyckt att det ”kulturarv” och den kulturhistoria av både sociala och litterära dimensioner som gestaltas i den mångsidiga hembygdslitteraturen inte är kvalificerad för litteraturstödet?

I förordning 1998:1469 om statligt litteraturstöd (uppdaterad 2002:1094) räknar man i §2 upp de åtta grupper av litteratur som berättigar till prövning. Statens kulturråd, som fördelar stödet, har sedan självständigt, och mig veterligen utan att protokollföra beslutet, själva hittat på anvisningar där hembygdslitteratur av lokalt intresse undantas från stöd. När en hembygdsförening söker litteraturstöd för en bok behöver handläggaren på Statens kulturråd med andra ord inte ens läsa boken. Den är direkt diskvalificerad.

Sveriges Hembygdsförbunds 1800 medlemsföreningar gav år 1999 ut 862 publikationer. Av dessa var 197 årsböcker. I hembygds-litteraturen kan man finna många exempel på böcker som fått en större spridning om de varit berättigade till det statliga stödet som både är ett distributionsstöd och ett stöd till tryckning.

Hembygdslitteraturen är en viktig och väsentlig del av den lokala och regionala identiteten, vilket inte minst visas i svenska folkets alltmer ökande intresse för historia och kultur, i många teater- och krönikespel och andra evenemang. Hembygdslitteraturen är en omistlig del i de lokala kulturprocesserna.

Jag ifrågasätter det system som nu tillämpas och efterlyser en snabb förändring till gagn för den goda hembygdslitteraturen.

Göran Furuland
Ordförande i Sveriges Hembygdsförbund

(2004-11-17)