Den 1 januari 1952 genomfördes Storkommunreformen. Små landskommuner lades samman till storkommuner, och över 1.500 kommuner försvann över en natt ur historien. Sammanslagningarna motiverades av behovet av större enheter för kommande välfärdsreformer inom skola, vård och omsorg. Storkommunerna kan ses som ett första försök att skapa en ny kommunal geografi åt folkhemmet Sverige. Men reformen mötte hårt motstånd när den skulle omsättas i den lokala verkligheten. Alla ville helst förbli herrar i eget hus.

I den här minnesskriften skildras storkommunreformens tillkomst såväl ur ett nationellt perspektiv som i sitt lokala sammanhang. Den vill samtidigt spegla hur 1952 års reform hänger ihop med den verklighet och de problem som möter dagens kommuner. Storkommunreformen är något av den bortglömda reformen. Den har hamnat mellan statsvetarnas intresse för senare följande kommunreformer och historikernas fokusering på sockensjälvstyret. Stads- och kommunhistoriska institutet anser nu det vara hög tid att försöka reda ut hur mötet mellan den gamla sockenkulturen och den nya välfärdsstaten gick till.

I boken medverkar Lars Nilsson, Peter Aronsson, Thord Strömberg, Ulla Ekström von Essen, Erik Wångmar, Åsa Folkesson, Patric Svensson, Cecilia Hammarlund-Larsson, Lennart Johansson, Anna Pettersson samt Göran Bergström.

Peter Aronsson, Lars Nilsson & Thord Strömberg (red):
Storkommunreformen 1952. Striden om folkhemmets geografi
Stads- och kommunhistoriska institutet
222 sidor, inbunden.
Utkom 2002.