År 1902 blev kustartilleriet ett självständigt vapenslag som tillsammans med flottan kom att utgöra marinen. Att vapenslaget fick namnet "Kustartilleriet" var naturligt då artilleriet var det dominerande vapensystemet under såväl 1800- som 1900-talet.

Sverige har dock haft ett kustförsvar sedan riket enades som nationalstat. I början bestod kustförsvaret av fästningar som anlades i anslutning till de viktigaste städerna och handelsvägarna. Fästningarna försvarades eller användes som bas för anfall. Vapentekniken, främst artilleriet, utvecklades efter hand och kompletterades under 1800-talet med minor och torpeder, varvid även taktiken förändrades.

Kustartilleriet har därefter under hela 1900-talet spelat en väsentlig roll inom invasionsförsvaret. Den viktigaste uppgiften har varit att avvärja landstigningsföretag mot vår kust och skärgård. Uppgifterna har därutöver varit att försvara hamnar, leder och flottans basområden. Under och efter andra världskriget utvidgades ansvaret från att främst bekämpa fientliga fartyg till att omfatta försvaret av hela kust och skärgårdsområden. Detta kom att ställa krav på såväl rörliga artilleriförband som förband för markstrid.

Den nya säkerhetspolitiska situationen, främst Sovjetunionens upplösning som militär supermakt, har inneburit att behovet av ett slagkraftigt områdesbundet invasionsförsvar nu anses ha upphört. Sedan ett antal år är det utvecklingen av de allsidigt användbara amfibieförbanden som kommit att stå i fokus. Kustartilleriet bytte namn till "Amfibiekåren" hösten 2000.

Minnesboken Kustförsvar. Från kustbefästningar till amfibiekår har ambitionen att "så fullständigt som möjligt beskriva kustartilleriets hundraåriga historia". Som en bakgrund till utvecklingen under 1900-talet går det inledande kapitlet gå längre tillbaks i historien.

Tyngdpunkten ligger dock på den dynamiska utveckling som skett under 1900-talet. Boken redovisar de försvarspolitiska överväganden och beslut som styrt kustartilleriets utveckling genom åren. Den beskriver också tämligen ingående materielutvecklingen. Kustartilleriet har disponerat vapensystem för kunna bekämpa såväl sjö- , mark- som luftmål, vilket varit unikt för det svenska försvaret.

Personalen har också sin givna plats i boken, då den utgjort grunden för all utveckling. I samma kapitel kan vi också läsa om uniformerna och musiken, faktorer som starkt bidragit till sammanhållningen inom vapnet. Kustartilleriets fredsorganisation omfattade som mest fem regementen. I dag återstår blott två amfibieregementen. Ett särskilt avsnitt av boken beskriver de olika regementenas historia i stora drag.

Till boken bifogas en CD med marscher som har en direkt anknytning till kustartilleriet samt en DVD som innehåller en bildkavalkad från 1920 talet och framåt.

Kustförsvar. Från kustbefästningar till amfibiekår
Marintaktiska kommandot
405 sidor, inbunden, illustrerad.
Utkom 2002.

Boken kan köpas bl.a. på Marinmuseum och Sjöhistoriska museet.