Det sjätte bandet av Sveriges kyrkohistoria börjar med den stora katastrofen 1809, då den svenska kyrkan miste mer än en fjärdedel av sina medlemmar genom att Finland avträddes till Ryssland. Samma år fick landet en ny regeringsform med nya formuleringar om samvetsfrihet, som skulle få stor betydelse under de många diskussioner om individ, kyrka och samhälle som fördes under hela århundradet.

Med romantikens kritik av 1700-talets förnuftsmässighet följde en ny känsla för det historiska, för Kristusgestalten och för den kristna trons liv i människans inre. De skarpa kontrasterna mellan ljus och mörker var gemensamma för romantiken och väckelsen. Under 1800-talets första decennier anknöt väckelsen ännu till de gamla gemenskapsformerna i kyrkan och den omvände prästen, i norra Sverige med lekmannaledda byaböner och kyrkstäder som viktiga förutsättningar.

Men nya verksamhetsformer växte fram ur ivern för traktat- och bibelspridning, mission och nykterhet. Det frivilliga arbetet började organiseras i landsomfattande sällskap och föreningar, som inte längre självklart utgick från familj, by och församling. De gamla gemenskapsformerna började brytas upp också när gamla sockenkyrkor ersattes med stora nybyggnader, som kunde vara gemensamma för flera församlingar.

Liberalismen ville reformera kyrka och samhälle med individens rättigheter i centrum. Inom det teologiska området tog sig de liberala strävandena olika uttryck, från konservativt ortodoxa uppfattningar till radikalt fritänkande. Medan metodismen på 1830-talet utgick från den omvända individens stora möjligheter utan att direkt bryta med kyrkoläran, innebar baptism och mormonism från 1840-talet ett radikalt ifrågasättande av kyrkans lära och organisation.

Svallvågorna efter februarirevolutionen i Paris 1848, som avslöjat svåra sociala missförhållanden, nådde Sverige, och en inre mission, inriktad på evangelisation och diakoni, växte fram. I Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen förenades inre och yttre mission.

Ett viktigt led i upplösningen av den svenska enhetskyrkan var den förordning som 1860 gjorde den romersk-katolska kyrkan och Metodistepiskopalkyrkan till erkända samfund även för svenskar. När fyrståndsriksdagen avskaffades 1865, avslutades en epok som varat sedan medeltid.

Anders Jarlert:
Sveriges kyrkohistoria 6. Romantikens och liberalismens tid
Verbum
326 sidor, inbunden, illustrerad.
Utkom 2001.