Berättelsen om Tunaåarna, ett biflöde till Dalälven, är i en mening helt lokal. Då Sverige har ett ovanligt finförgrenat nät av älvar, åar och bäckar, har emellertid Tunaåarna som vattensystem många motsvarigheter runt om i landet. Vattenföring, landskapstyp och näringsstruktur kan variera, men mycket är ändå likartat och gemensamt.
Boken Tunaåarna och vattenkraften berättar om den lokala handlingskraften och den lokala vattenkraftens roll i elektrifieringen av det omgivande samhället under tidigt 1900-tal. Men även om vattendragens skönhet liksom om kraftverken som arkitektur och industriminnen och om åarna som naturmiljö.
Härtill innehåller boken en kort översikt av den nationella elektrifieringen som en del i utbyggnaden av infrastrukturen kring förra sekelskiftet. Författaren berör slutligen dagens globala ekologiska situation och de synliga tecknen på kriser i många delar av den fysiska infrastrukturen. Därmed infogas berättelsen om det lokala i ett vidare perspektiv.
Olof Eriksson är arkitekt och professor. Han har sina rötter i Tunaåarnas grannskap.
Olof Eriksson:
Tunaåarna och vattenkraften – en berättelse om lokal handlingskraft, natur och skönhet
Gidlunds Förlag
126 sidor, inbunden, illustrerad.
Utkom 2004.
