Underhåll för sårade och gamla soldater 1640–1780

Avhandlingen Vadstena krigsmanshus handlar det underhåll till sårade och gamla soldater som den svenska statsmakten organiserade under tidigmodern tid. Undersökningen tar sin utgångspunkt i den tid när statsmakten började organisera mer omfattande hjälp för soldater, vilket var slutet på Gustav Vasas och under Erik XIV:s regeringstid i mitten av 1500-talet.

Motiven till att statsmakten organiserade hjälp för en del soldater var att dessa skulle ha offrat sin hälsa och arbetsförmåga i kronans tjänst, men så länge statsmakten fortsatte att vara relativt löst organiserad var även hjälpen till soldaterna av ganska liten omfattning. Det ändrades under Gustav II Adolfs regering då planerna på att skapa ett krigsmanshus i Vadstena etablerades, vilka senare genomfördes efter hans död och institutionen kunde ta emot de första soldaterna senast 1640.

I krigsmanshuset fick ett trettiotal soldater med familjer uppehälle, samtidigt som soldater boende i andra delar av landet fick stöd från krigsmanshuskassan som också administrerades från Vadstena. Mot slutet av 1600-talet blev kassan proportionellt mer betydelsefull än krigsmanshuset och runt år 1700 försörjde kassan flera tusen soldater runtom i riket.

1700-talet innebar stora förändringar, bland annat genom att krigen blev färre, att krigaryrket inte längre var lika attraktivt som karriärväg för adelsmän och att statsmakten utvecklade andra mer civila delar. Behovet av ett krigsmanshus fanns till sist inte längre och institutionen i Vadstena stängde för boende våren 1784, men kassan fanns kvar in på 1970-talet.

Erik Petersson:
Vadstena krigsmanshus. En studie av den svenska kronans inrättning för sårade och gamla soldater cirka 1640–1780
Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, Linköpings universitet
Disputation: 20 oktober 2017