Unikt gravfynd vid Linköpings domkyrka

Under sista utgrävningsveckan i Domkyrkoparken i Linköping gjordes ett spektakulärt fynd – en gravsten från missionstiden. Det rör sig om en sten från en s.k. Eskilstunakista, ett gravmonument från 1000-talet.

Fragmentet är helt litet och hittades som fyllning under S:t Persgatan i anslutning till undersökningsområdet. Kalkstenen har behuggning på båda sidor och med inhuggna kantlinjer, men saknar text. Huggningstekniken, ornamentiken och en karaktäristisk slipning visar att det kommer från ett gravmonument från äldsta kristna tid.

Runristade gravmonument i vikingatidsstil är ett ganska vanligt fynd vid de romanska kyrkorna på östgötaslätten. Nyligen har ett flertal hittats vid rundkyrkan i Klosterstad utanför Vadstena och tidigare hittades en stor mängd i S:t Larskyrkan i Linköping. Dessa fragment visar klart att det fanns en kristen kyrkogård på platsen för de romanska kyrkorna, som i flera fall kan dateras till 1100-talet. Ornamentik och inskriptionen med runor daterar dessa stenar – och därmed indirekt även kyrkogården och en träkyrka – till 1000-talet.

Det speciella med stenen från domkyrkan är att det hittills endast hittats ett fragment av en Eskilstunakista. Den förra stenen hittades för 90 år sedan inmurad i domkyrkans föregångare, den romanska kyrkan som finns bevarad under den nuvarande kyrkans golv. Stenen har en inskription med latinska bokstäver, någonting helt unikt i Sverige vid denna tid, och vittnar om att den rests över en speciell person.

Utgrävningen i Domkyrkoparken i Linköping pågick under september till december förra året med anledning av att Linköpings kyrkliga samfällighet beslutat att bygga ut ett underjordiska magasin söder om domkyrkan. Utgrävningen berör bara en liten del av den stora kyrkogård som alltsedan medeltiden låg kring domkyrkan. Den går säkerligen tillbaka till domkyrkans äldsta tid, alltså sekelskiftet 1100, men det är oklart hur kyrkogården användes under medeltiden. De flesta Linköpingsborna bör ha jordats vid församlingskyrkan, S:t Lars.

Det är möjligt att domkyrkans kyrkogård främst var avsedd för kyrkan och domkapitlet, men några uppgifter om detta finns inte. En viktig frågeställning är därför hur många som har begravts vid domkyrkan under medeltiden och vilka personer var det fråga om.

Mot slutet av grävningen påträffades ett antal mycket gamla gravar. De saknade kista och bestod endast av en kroppsformad nergrävning i det sterila gruset. Alla de begravda hade armarna utmed sidorna vilket brukar kunna dateras till 1100- eller 1200-talet.

I en av dessa gravar hittades ett helt unikt föremål. Det rör sig om en sölja av kopparlegering, som sannolikt hört till ett bälte. Ingenting av vare sig bälte eller kläder var bevarade, men fyndet tyder ändå på att i vissa fall har den döde blivit begravd i sina kläder.

Spännet var av en ålderdomlig stil, närmast liknande den djurornamentik som vi är vana att finna på runstenarna. Spännets djurornament avslutades av ett litet ormhuvud med mandelformat öga. Det återstår att se hur gammalt spännet kan vara, men mycket tyder på att det rör sig om 1100-talet, eller kanske ännu äldre.

(2003-01-28)