Studenter, präster och ämbetsmän gav sig ut i markerna för att söka efter fornlämningar och in i arkiven för att leta upp belägg för deras respektive fädernebygders höga ålder. Som aldrig förr fattade de pennan och skrev ned sina iakttagelser och slutsatser, som de ofta lät publicera också. Dessa beskrivningar av städer, socknar och landskap har Mattias Legnér kartlagt och undersökt ingående. Syftet har varit att komma närmare inpå 1700-talsmänniskans syn på gemenskap och identitet.

Det går att se två olika spår som löper parallellt genom 1700-talet. För det första fanns de antikvariska ortsbeskrivningarna som koncentrerade sig på att beskriva allmänna byggnader, fornlämningar och historiska förhållanden. I dessa fall ville författarna betona ortens ålder och ursprung. En nostalgisk syn på det förflutna odlades, vilket betydde att lokalsamhällets problem som oenighet och social ojämlikhet gärna tonades ned.

Om den antikvariska författaren hade varit ute efter att förläna sitt fädernesland historisk ära, så dök det vid 1700-talets mitt upp en annan grupp författare som snarare ville skriva om fäderneslandets ekonomiska välstånd. I dessa ekonomiska ortsbeskrivningar tonades de historiska förhållandena ofta ned till förmån för jordbruk, hantverk, fiske och andra lokala näringar. Här fanns det också bättre möjligheter för författaren att knyta lokalsamhället till ett nationellt samhälle.