Grundandet av Kungl. Vetenskapsakademien 1739 innehöll den ädla förhoppningen att frukterna av ledamöternas ansträngningar skulle skördas – om inte i samtiden så av eftervärlden. Som emblem valdes ”gubben som gräver”: en gammal man som planterar en dadelpalm med omskriften ”För efterkommande”. När akademien i likhet med akademierna i Paris och London började ge ut medaljer över minnes värda personer och händelser var ”gubben som gräver” ett välfunnet motiv.

Sedan början 1747 har Kungl. Vetenskapsakademien låtit prägla minnesmedaljer över ett stort antal svenska forskare. Här återfinns en mångskiftande, mångdisciplinär skara av upptäckare och systembyggare, poeter och politiker, pionjärer och strävsamma samlare i ett i vetenskapshistoriskt längsnitt över drygt 250 år. Under årens lopp har kända prismedaljer tillkommit såsom Nobelpriset.

I För efterkommande finns hela medaljutgivningen samlad tillsammans med biografiska teckningar över minnesmedaljernas persongalleri. Medaljernas latinska inskrifter har nyöversatts och kommenterats. Inledande artiklar av Tore Frängsmyr, Hans Helander, Lars O. Lagerqvist, Ernst Nordin och Wilhelm Odelberg ger både bredd och djup åt akademimedaljernas historia.

Cecilia Bergström (red):
För efterkommande. Vetenskapsakademiens medaljer 1747–2007
Atlantis
Utkom 2010