1800-talskvinnor i kamp om myndighet

I början av 1800-talet fanns förutom änkor bara några hundra myndiga kvinnor i Sverige. Hundra år senare fanns ungefär en halv miljon myndiga ogifta kvinnor. Länge tolkades utvecklingen som en följd av ekonomiska behov hos framför allt män.

Britt Liljewall, som nyligen slutrapporterade sitt projekt om kvinnors myndighet på 1800-talet, visar emellertid att frågan om myndighet var angelägen också för många kvinnor – och det gällde inte bara för att kunna hantera egendom utan det handlade om kvinnornas självständighet och identitet.

Britt Liljewall kan för första gången ge en samlad bild av de många ogifta myndiga kvinnorna under 1800-talet. Vid seklets början inkom cirka 60 ansökningar per år om att bli myndig – efter 1858 då ett nytt regelverk infördes, lämnades uppskattningsvis mellan 7000 och 8000 anmälningar in.

– När dispensförfarandet övergavs 1858 kunde myndighetssträvande kvinnor som fyllt 25 anmäla sig myndiga i lokal domstol och utan medverkan av sin omgivning. Det ledde till att antalet sökande snabbt steg, förklarar Britt Liljewall.

Även om det därmed blev formellt enklare att bli myndig, och omgivningens inställning inte gavs samma utrymme, så kan Britt Liljewall med hjälp av ett antal livshistoriska fördjupningar visa att det fortfarande fanns ett motstånd mot kvinnlig myndighet.

– 1865 ändrades regelverket igen och alla ogifta kvinnor som fyllt 25 blev automatiskt myndiga – men med rätt att anmäla sig omyndiga om de ville. Få kvinnor tycks emellertid ha utnyttjat den rätten.

Från 1800-talets mitt var det heller inte bara ett borgerligt skikt i städerna som ansökte om myndighet. Också pigor och kvinnor utan fast egendom ville bli myndiga. Från att ha varit ett sätt att hantera egendom, blev myndigheten en fråga om självkänsla och det Liljewall kallar ”föreställda framtider”. Frågan om att bli myndig blev därmed en identitetsfråga.

Britt Liljewall är fil.dr i historia och docent i agrarhistoria. Hennes tidigare forskning har rört folkligt självbiografiskt skrivande i form av dagböcker, självbiografier och brev. Hon har skrivit boken Självskrivna liv. Studier i äldre folkliga levnadsminnen.

Britt Liljewall:
”Mig själv och mitt gods förvalta”. 1800-talskvinnor i kamp om myndighet
Nordiska museets förlag
Utkom 2013