De svenska frimurarnas historia

Nattliga sammankomster på kyrkogårdar, invigningsriter där man dricker blod och offrar små barn. Få ordenssällskap omgärdas av så ohyggliga myter som frimurarna.

Boken Hemligheternas brödraskap ger den historiska bakgrunden och belyser ordens utveckling och anpassning till det moderna samhället. Det är en historia om ett socialt, politiskt och ekonomiskt nätverksbyggande mellan människor i samhällets olika skikt och om en avsevärd vänskapskorruption. Men det är även en berättelse om en informell demokrati, ordensmystik, manliga riter, välgörenhet, vitterhet, andlig utveckling och tankar om att skapa ett bättre samhälle.

En viktig aspekt i sammanhanget är också frimureriets betydelse som meditativ mötesplats för människor med skiftande bakgrund. Därför ges upplevelsen av att vara frimurare stort utrymme i boken.

Varför var det så viktigt för Axel Wrede Sparre, Axel von Fersen och Arvid Lindman att vara frimurare – och varför är det så angeläget att vara frimurare i dag, såsom exempelvis Lasse Berghagen, Martin Lönnebo, Anders Björck och Håkan Loob är?

Under loppet av tvåhundrafemtio år har motiven till att ingå i frimurarorden varierat betydligt, men det finns även gemensamma nämnare som löper som en röd tråd genom ordens historia. Peter Ullgren pekar på frimurarordens betydelse som smältdegel för kända och okända människors behov av en djupare andlighet och förståelse av tingens ordning.

I dag finns det omkring sex miljoner frimurare i världen och drygt 16 000 av dem finns i Sverige.

Peter Ullgren är docent i historia vid Lunds univeristet och innehar för närvarande en specialforskartjänst med inriktning mot tidigmodern historia vid Landsarkivet i Lund. Han disputerade på en avhandlingen Lantadel om adliga godsägare i Östergötland och Skåne vid 1600-talets slut och har därefter skrivit bland annat Herrgårdsspöken och Det stora nordiska kriget 1700-1721.

Peter Ullgren:
Hemligheternas brödraskap. Om de svenska frimurarnas historia
Norstedts
Utkom i oktober 2010

Recensioner i Kristiandstadsbladet och Svenska Dagbladet.