Den svenska högerns anpassning till demokratin

Trots den svenska högerns principiella motstånd mot den allmänna rösträtten valde den att acceptera övergången till demokrati efter första världskriget. I sin avhandling visar Stefan Olsson hur detta kunde ske tack vare högerns benägenhet att alltid lösa svåra politiska konflikter i samförstånd.

I många europeiska länder infördes demokrati efter första världskrigets slut, men vid andra världskrigets utbrott var det bara en handfull demokratier i norra och nordvästra Europa som hade överlevt, och bland dessa fanns Sverige. Till stor del berodde detta på den svenska högerns smidiga anpassning till det demokratiska systemet. Under de 15 år som gick från att den allmänna rösträtten infördes till att totalitära rörelser började göra sig gällande, kom högern att omvärdera sin syn på demokratin. Från att ha uppfattats som ett system där landets skötsel utlämnades åt en självsvåldig och makthungrig arbetarklass, kom demokratin att uppfattas som det enda system som kunde bevara den urgamla svenska traditionen av ett fritt och folkligt självstyre.

Genom att utnyttja den omfattande statsvetenskapliga forskningen kring demokratiseringsprocesser, som utvecklats under 1980- och 1990-talet, visar Stefan Olsson i sin avhandling hur högern trots sitt principiella motstånd kunde acceptera införandet av demokrati i Sverige under åren 1917–1934.

Ett lands demokratisering är i allt väsentligt en maktkamp mellan de som innehar makten och de som åtrår den. I Sverige stod kampen mellan högern, dvs. moderaternas föregångare, som motsatte sig allmän rösträtt, och vänstern, bestående av liberaler och socialdemokrater, som var för allmän rösträtt.

I fem fall visar Stefan Olsson hur högern valde att anpassa sig istället för att sätta sig till motvärn mot demokratin: hungerdemonstrationerna 1917, parlamentarismens införande samma år, författningsreformen 1918, försvarsreformen 1923–1925 och Allmänna valmansförbundets brytning med Sveriges Nationella Ungdomsförbund 1934.

Konflikterna var bitvis mycket intensiva och högern förstod att en demokratisering skulle innebära att den förlorade i inflytande. Trots detta kunde högern acceptera övergången till demokrati, vilket Stefan Olsson förklarar med att högern följde en tradition av att lösa svåra politiska konflikter i samförstånd.

Stefan Olsson:
Den svenska högerns anpassning till demokratin
Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 28 april 2000
Fakultetsopponent: fil.dr Emil Uddhammar, City-universitetet, Stockholm