Folkskolan som fostrare av en ren och frisk befolkning

Med utgångspunkt i Maria folkskola beskriver Lena Hammarberg i sin avhandling skolledningens, skolläkarnas och lärarkollektivets strävan att skapa rena, friska och välmående folkskolebarn. Inte bara barnen skulle påverkas av sommarkolonier, bad och läkarkontroller, även hemmen skulle påverkas av renligheten och sundheten. Hygien var ett begrepp på modet och definierades som ett medel för hälsans bevarande. I detta innefattades såväl mental som kroppslig hygien.

Den period som avhandlingen behandlar, åren 1880–1930, infaller strax innan det stora folkhemmet började byggas och många av de institutioner som beskrivs i studien fortsätter in i denna tid. Eftersom hygienbegreppet är så omfattande belyser avhandlingen ett femtontal olika områden – från den moraliska panik som biobesöken förorsakar, till skolhusbyggnader och trädgårdsskötsel.

Boken ger en bild av en skola där hygiendiskursen hade en framträdande plats. Folkskoledirektionen hade en nyckelposition och kunde nå mellan 10.000 och 30.000 barn och deras familjer med sitt budskap.

Hemmens brist på kunskap och fostran sågs som ett hot mot det som skolan byggde upp. I botten fanns en övertygelse om samhällets rätt och skyldighet att ingripa. Tolkningarna är inspirerade av Michel Foucaults analyser av makt och vetande, främst begreppen diskurs, biopolitik och styrningsmentalitet. Boken ger också en bild av skolans nära samarbete med filantropisk verksamhet och av samarbetet mellan lärare och läkare.

Lena Hammarberg:
En sund själ i en sund kropp. Hälsopolitik i Stockholms folkskolor 1880–1930
Lärarhögskolan i Stockholm
Disputation: 16 mars 2001
Opponent: docent Eva Palmblad, Hälsohögskolan i Jönköping