Fönster och ljus i medeltida byggnader

Fönster, ljus och utsikt är självklara delar av inomhusmiljöer idag. Under medeltiden var istället slutna rum normen. I de flesta fall var rummen mer eller mindre mörka, med få eller inga väggöppningar utöver dörren.

Att släppa in så mycket ljus som möjligt har inte alltid varit det som har eftersträvats ens där fönster har funnits. Ljus har varit olika viktigt, och önskvärt, i olika miljöer eller situationer. Fönster och ljus användes under medeltiden i regel riktat och utifrån särskilda behov. Artificiell belysning brukades på ett likartat, mer specifikt och situationsbundet, sätt – inte för att skapa en allmänbelysning.

I avhandlingen Rum utan utsikt: Fönster och ljus i medeltida byggnader är ett övergripande syfte just att diskutera hur människor förhållit sig till fönster, ljus och belysning i inomhusmiljöer under medeltiden. En av utgångspunkterna är att utformning och placering av fönster och användandet av artificiell belysning har samspelat med uppfattningar om och upplevelser av ljus i inomhusmiljöer.

I avhandlingen diskuteras förutom dåtida förhållningssätt till ljus och mörker också hur fönster och ljus använts i olika sammanhang, vilka ljusförhållanden och kontaktytor mellan ute och inne detta har skapat och hur användandet av fönster har samspelat med relationen mellan utom- och inomhushus. Detta görs i första hand med utgångspunkt i den materiella utformningen och placeringen av fönster. Källmaterialet utgörs i avhandlingen av stående byggnader, arkeologiskt undersökta byggnadslämningar och fynd av fönsterglas och belysningsredskap. Även skriftliga källmaterial och bilder används.

Linda Qviström:
Rum utan utsikt. Fönster och ljus i medeltida byggnader
Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet
Disputation 31 januari 2019