Förintelsens barn

Auschwitz, själva symbolen för nazisternas dödsmaskineri, befriades den 27 januari 1945. Men Förintelsen slutade inte där. Den gick i arv och sipprade in i blodomloppet hos Förintelsens barn. Det här är en bok om det tunga arvet, om känslan att finnas till istället för alla de som slutade sina liv i gaskamrarna. I barnen skulle en förlorad värld återuppstå. Vem kan leva upp till det?

Men det är också en berättelse om två människospillror, Margit Silbersteins föräldrar, som möts igen efter kriget, i Norrköping. Om deras strävan att i skuggan av de döda, bygga ett nytt liv i det svenska folkhemmet. Den handlar också om hennes egen historia i två världar, den judiska och den andra stora världen. Till dem som tvivlar hälsar hon: ”Det går alldeles utmärkt att vara både jude och svensk!”

”Jag var besatt av sorgen och lidandets innersta väsen. Som barn hade smärtan en nästan befängd dragningskraft på mig. Jag ville gå in i den, känna den, låta det outhärdliga, det ofattbara, brinna i mig. Som om min mors plågor skulle mildras om jag delade dem med henne. Så var det nog, jag ville bära min mors lidande och förenas med henne i det.”

Margit Silberstein har arbetat som journalist sedan mitten av 1970-talet och som politisk kommentator sedan 1990-talet, bland annat på Sveriges Radio och på Sveriges Television.

Margit Silberstein:
Förintelsens barn
Albert Bonniers Förlag
Utkom 2020