Från tidelag till homolag

Sverige berömmer sig av en tolerant och upplyst syn på homosexualiteten. Men hurdan var förhistorien till våra dagars gay liberation? Om synen på s.k. onaturlig sexualitet mellan 1880 och 1950 handlar en avhandling av historikern Jens Rydström vid  Stockholms universitet.

Fram till 1944 bestraffades både homosexuella handlingar och sexuella handlingar med djur enligt samma paragraf i strafflagen med upp till två års straffarbete. Avhandlingen bygger på en studie av så gott som alla åtal enligt denna paragraf från 1880 och fram till avkriminaliseringen – över 2300 stycken. Dessutom ingår ett stort antal rättspsykiatriska undersökningar, sjukjournaler, riksdagstryck, dags- och fackpress, och en enkätundersökning. Rydström visar i avhandlingen hur moderniseringen av sexualiteten paradoxalt ledde till allt fler polisingripanden, kastreringar och interneringar på mentalsjukhus. Sexualitetens olika uttryck analyseras ur tre olika perspektiv: genus, klass och ålder.

Till skillnad från tidigare forskning om homosexualitetens historia behandlar Rydström inte bara storstäderna utan även städer och landsbygd i hela Sverige.

Från början dominerar tidelagsbrotten och av naturliga skäl mest på landsbygden. Under hela perioden åtalades 751 män, men inga kvinnor, för detta brott. Det var företrädesvis unga pojkar på landsbygden som på detta sätt experimenterade med sin sexualitet. Decennierna före avkriminaliseringen 1944 åtalades cirka 20 män årligen för tidelag.

I de stora städerna finns dokumenterade mötesplatser för män som ville ha sex med varandra från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal – Humlegården/Nybroplan i Stockholm, Exercisheden i Göteborg och Gustav Adolfs torg i Malmö. På 1930-talet ökar antalet polisingripanden kraftigt och homosexuella nätverk krossas även på medelstora och mindre orter, som Jönköping, Halmstad, Norberg och Sandviken.

Ett könsöverskridande beteende – kvinnlighet hos män och manlighet hos kvinnor – förväntades av läkarna och iscensattes ofta av homosexuella själva. Flera exempel finns på enskilda homosexuella som stolt visade upp sin avvikelse och krävde respekt för den.

Ofta präglades de homosexuella förhållandena av stor åldersskillnad, vilken ofta – men långt ifrån alltid – motsvarades av en sexuell rollfördelning i aktiv och passiv. Ordet pedofili användes av läkarna för att förklara enskilda mäns sexuella beteende, men det blev ingen självständig kategori under den undersökta perioden. I stället kom homosexualiteten som sådan att allt starkare knytas till en föreställning om övergrepp mot barn.

Homosexuella män, och senare även homosexuella kvinnor, kom att betraktas som ett hot mot ungdomen. Av 1561 åtal för sexuella handlingar mellan personer av samma kön rörde bara tolv lesbiska förhållanden. Av dessa väcktes merparten efter 1940, då myndigheterna aktivt sökte kunskap om kvinnlig homosexualitet för att avgöra om den skulle inkluderas i den nya lagstiftningen med högre åldersgräns för homosexuella relationer.

Jens Rydström:
Sinners and Citizens. Bestiality and homosexuality in Sweden 1880–1950
Historiska institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 1 juni 2001
Opponent: professor George Chauncey, University of Chicago, USA