Från timmerflottning till sightseeing när fartyg k-märks

Sjöhistoriska museet har i år fått möjlighet att k-märka sex olika fartyg: två båtar med anknytning till timmerflottningen, en mindre fiskebåt, två påkostade turistbåtar och en anmärkningsvärt gammal ångbogserare – Fortuna, som med stor sannolikhet är den äldsta kvarvarande ångbåten i Sverige.

Runt om i Sverige finns ett hundratal fartyg och båtar som på olika sätt varit delaktiga i Sveriges historia. Det handlar bland annat om fartyg som transporterat mat, byggmaterial och passagerare, båtar som bogserat och varpat timmer till sågverk och pappersbruk samt fiskebåtar byggda och anpassade för olika typer av fiske.

Kulturhistoriskt värdefulla fartyg kan k-märkas av Sjöhistoriska museet. Märkningen är frivillig och initieras av fartygens eller båtarnas ägare. Varje k-märkt fartyg berättar sin egen historia och kan samtidigt bidra till en konkret förståelse av en annan tid.

Ångbogseraren Fortuna har en tydlig koppling till sågverksindustrin och var tillsammans med Gösta och Forssjö bruk en del av den omfattande verksamheten kring timmer och sågverk. Sågverksindustrin var under 1900-talet en av Sveriges största näringar, och sågat virke var en av landets viktigaste exportprodukter.

Turismen fick ett uppsving under början av 1950-talet och med den växte behovet av båtar för sightseeing. Bland annat byggdes de påkostade sightseeingbåtarna Sola III och Stockholm, båda i mahogny. Även fisket har varit en betydelsefull näring i Sverige. TG24 är ett fint exempel på det kustnära yrkesfiske som bedrevs med mindre båtar och som fortfarande fanns kvar på många håll så sent som under 1960-talet.

Årets k-märkningar präglas på flera sätt av en gemensam tematik, nämligen återkomst.

– Till exempel var de båda fartygen Sola III och Stockholm nere för räkning innan nya ägare tog över. Även ångbogseraren Fortuna hade legat på land i flera år utan verksamhet ombord, berättar Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet med särskilt ansvar för k-märkning av fartyg.

– Båtarna Gösta och Forssjö bruk har renoverats och återställts under de senaste åren, och fiskebåten TG24 har nyligen fått delvis ny bordläggning. Det är otroligt fina renoveringar som har genomförts, och jag hoppas att det här är starten på en ny trend, avslutar Karolina Matts.

Dessa fartyg har k-märkts av Sjöhistoriska museet:

Fiskebåten TG 24 är byggd år 1958 av Malte Göransson i Öster Jär, Trelleborg. Beställare var de så kallade Nilsapågarna; ålfiskarna Erik, Bror och Bernt Nilsson. TG24 är en snipa som är knappt 6 meter lång och 2,1 meter bred. Båten är klinkbyggd i ek med huggna spant i ek och kopparnitad. Det är en klassisk bruksbåt byggd för fiske på Skånska sydkusten. Båten har varit registrerad för yrkesmässig fiskesjöfart, mestadels ålfiske. Numera ägs båten av Sirmiones skeppslag och som också visar den för allmänheten i Gislövs hamn på somrarna.

Ångbogseraren Fortuna är byggd  i England år 1857. Därefter skeppades fartyget till Hudiksvall för vidare transport till Hamre i Forsa, där båten monterades ihop. Ägare var ett engelskt bolag som drev Hamre ångsåg. Fortuna användes som timmerbogsererare på Dellen och i slussarna från Forsa ångsåg ner till Forsa station. Fortuna användes i yrkesmässig trafik fram till 1961. Fartyget är 16,6 meter långt och 3,3 meter brett. Ångbogseraren är med stor sannolikhet den äldsta kvarvarande ångbåten som i Sverige. Föreningen Fortunas vänner har under sommaren genomfört sin första provtur på många år.

Varpbåten Gösta är flatbottnad och byggd i 4 mm plåt. Den är 7 meter lång och 2,2 meter bred och användes för timmerhantering som varpning, bogsering samt persontransporter på mindre sjöar och vattendrag. Den tillverkades år 1947 för eget bruk på Dalälvens flottningsförenings varv. Varpbåten var verksam i flottningsföreningen fram till 1975 då den såldes till byggbolaget BPA/PEAB och användes bland annat i Gävle, Kapellskär, Öregrund och Gräsö.

Fartyget Forssjö bruk är tillverkad av Lidwall & Söner AB, som levererade tre skrov till Indalsälvens Flottningsförening i Sundsvall i februari år 1961 och den nu k-märkta båten är en av dem. Båtarna var 4,8 meter långa och 1,9 meter breda och avsedda främst för timmerbogsering. Den aktuella båten var framför allt verksam i Ljunga älvs Flottningsförening och när flottningen upphörde runt 1969 köptes båten troligen av AB Forssjö bruk i Katrineholm där den fanns under 1970-talet.

Taxi- och turistbåten Stockholm byggdes på Norrvikens båtvarv på Vätö år 1946. Beställare var Gunnar Sjöberg, Sjö-Taxi. Fartyget byggdes för att användas i sightseeingbåtstrafik i Stockholm, bland annat för den välkända turen ”Under Stockholms broar”. Stockholm har vid ett flertal tillfällen även använts som rundtursbåt för både kungahuset och utrikesdepartementet.
Stockholm är ritad av den välrenommerade båtkonstruktören Jac Iversen och byggd i betsad och lackad Hondurasmahogny med däck i oregone pine. Stockholm är 15,8 meter lång och 3,45 meter bred och byggd med två bänkrader på var sida om mittgången.

Taxi- och turistbåten Sola III är byggd för sightseeingtrafik i Karlstad på Svensson & Dahlströms varv år 1950. Beställare var Rederibolaget Sola, Karlstad. Det är oklart vem som ritat Sola III som är byggd i kravell med betsad och lackad mahogny och för-samt akterdäck i oregone pine. Sola III är 16,45 meter lång och 3,75 meter bred. Det är en öppen båt med bänkar på varsin sida om mittgången med 73 sittplatser. Sola III har gått som båtbuss alternativt sightseeingbåt i Karlstad och är sedan 2024 satt i sightseeingtrafik i Stockholm.

(2026-08-27)

Se även Fiske och timmerhantering i fokus när fartyg k-märks (2025-06-25)