Karl XII och kulknappen – myt och verklighet

Länsmuseet Varberg
16 juni 2002 – 12 januari 2003

Kulknappen – Karl XII:s förmodade dödskula – har varit utställd på Länsmuseet Varberg sedan 1932. Det är ett av museets mest mytomspunna och fantasieggande föremål som sätts in i ett större sammanhang i en ny utställning.

Det finns en mängd myter om Karl XII:s död som leder fram till teorin om Kulknappen som dödskula. Vad gäller kungens död den 30 november 1718 diskuteras även idag flera olika teorier bland historiker. Blev kungen mördad eller fälldes han av en fiendekula? Fanns det några motiv till ett mord och vilka grupper skulle tjäna på att Karl XII:s regim försvann?

Kulknappen. Foto: Arne Persson/Länsmuseet Varberg

Utställningen lyfter även blicken från dödstillfället och anknyter till Karl XII:s regeringsperiod med de stora krigen. Det var en mycket svår tid för svenska folket med utskrivna soldater som dog i tusental, med extremt höga skatter och svåra sjukdomar i fattigdomens spår. Det var även en svår tid för alla de folk som drabbades av den svenska härens plundringar, det vanliga sättet att försörja sig för krigsfolk vid denna tid.

Nationalromantiska och nynazistiska grupper har använt sig av Karl XII som ett ideal. Men istället för Karl XII som ”hjältekonung” kan man se den här tiden som fylld av skräck och umbäranden under en maktfullkomlig kung. Av intresse är också att belysa Karl XII:s kontakter med andra kulturer, t.ex. den turkiska.

Hur bildframställningar av kungen har påverkat vår syn genom tiderna visar den stora bredden och mångfalden av teckningar, kistebrev, målade bonader, oljemålningar och nutida konst. Ett är säkert – Karl XII väcker känslor och engagemang.

Viktigt är även att visa på vilket samhälle som följde efter Karl XII:s död. Då fick vi en fredsepok som i stort sett varat till idag. Kulknappen är kanske mer en symbol än en spegel av en verklig historisk händelse. Kanske kan den ses som en fredskula.

Karl XII ansågs vara ”hård” mot skott och detta skulle vara skälet till att han undkom kulorna trots att han ofta var i främsta skyttelinjen under striderna. Enligt sägnen träffade kulorna ytterplagget, men trängde inte igenom tyget – kungen hade övernaturliga krafter. Genom att ta en av knapparna i kungens egen uniform skulle man utnyttja kraften och på så sätt kunna ta död på honom.

Hur Kulknappen hamnade på museum i Varberg är kopplat till en annan sägen. En soldat vid namn Nordstierna från Öxnevalla var på plats vid skyttegraven på Fredrikstens fästning när kungen blev skjuten. Han hittade kulan och tog med den hem till Deragård i Västergötland. Sägnen fick plötsligt aktualitet 1924 när smedsmästare Carl Hjalmar Andersson hämtade grus vid Deragård och fann en besynnerlig blyfylld mässingsknapp. 1932 lämnade han in knappen till Varbergs museum.

I utställningen presenteras också resultatet av den DNA-analys som visar att det är samma DNA-variant på kulknappen som i blodresterna i Karl XII:s handskar.