Kritik mot UD:s hantering av fallet Wallenberg

Utredningen om den svenska utrikesledningens agerande i fallet Raoul Wallenberg har nu överlämnat sitt betänkande Ett diplomatiskt misslyckande till utrikesminister Anna Lindh. I betänkandet riktas kritik bl.a. mot utrikesministrarna Christian Günther och Östen Undén.

Kommittén, som letts av förre landshövdingen Ingemar Eliasson, har haft i uppdrag att utreda och värdera hur den svenska utrikesledningen har agerat i Wallenbergärendet. Syftet har varit att klarlägga om utrikesledningen har utnyttjat alla möjligheter som uppkommit under årens lopp att få klarhet i Raoul Wallenbergs öde.

Raoul Wallenberg var svensk diplomat med amerikanskt uppdrag. Han mottog ett flertal detaljerade instruktioner för sin verksamhet från USA:s utrikesledning. Några motsvarande instruktioner utgick inte från svensk sida.

Då Sovjetunionen i januari 1945 meddelat Sverige att Wallenberg påträffats lät UD underrätta de brittiska och amerikanska ambassaderna i Stockholm. Instruktioner till det svenska sändebudet i Moskva Staffan Söderblom att agera i frågan utfärdades inte förrän i mars 1945.

Utredningen har funnit en tidigare okänd dossier i UD:s arkiv som visar att den svenska utrikesförvaltningen på ett tidigt stadium desorienterades av rykten som gjorde gällande att Wallenberg försvunnit i bil och därefter mördats. Denna bild av Wallenbergs öde kom att bli vägledande för UD:s arbete under flera år.

Två tjänstemän i den svenska utrikesförvaltningen, Staffan Söderblom och Ulf Barck-Holst, rapporterade dock redan 1946 om att Wallenberg trots allt kunde finnas i sovjetisk fångenskap och att man från sovjetisk sida ville ha någon form av kompensation för hans frigivande.

Kommittén har belägg för att utrikesminister Östen Undén har läst dessa rapporter. Trots detta tog han inga initiativ för att försöka utröna substansen i de sovjetiska förhandlingsinviterna.

Kommittén kan, i avsaknad av dokumentation, inte dra helt entydiga slutsatser om de bakomliggande orsakerna till Undéns obenägenhet att agera för Wallenbergs sak. Med vetskap om den information han hade tillgång till framstår hans passivitet som svårförståelig och anmärkningsvärd. Även beträffande Undéns företrädare Christian Günther och ett antal diplomater i UD:s ledning görs kritiska anmärkningar.

(2003-03-06)