Det samiska samhällets möte med kung och kyrka blev en kraftig kollision. Men vid sidan av den konflikten verkade det samiska samhället för konsensus och balans. Det framkommer i en ny avhandling i historia.

1600-talets samiska samhälle genomsyrades av traditioner, seder och ritualer som tycktes oförenliga med de lutherska ideal som framhölls av kungen och kyrkan. Undersåtarna i Sverige förväntades bekänna sig till den lutherskt kristna tron och gifta sig i kyrkan, men samerna förlovade sig enligt sina seder och tillbad fortfarande flera gudar och en besjälad natur. Det uppfattades som osedligt beteende och avgudadyrkan. Med hjälp av rättsväsendet försökte myndigheterna genomdriva sina ideal och samer dömdes för brott mot både religion och sedlighet.

I sin avhandling analyserar Karin Granqvist kulturmötet mellan samer i norra Sverige och svenska myndigheter som kung och kyrka under perioden cirka 1640-1700. Hon framhåller att överheten hade ett intresse av att låta samerna representera det annorlunda, osedlighet och avgudadyrkan; samerna blev Den Andre, en motbildskultur för överheten som själv representerade det civiliserade och det rätta beteendet. Överheternas behov av denna motbild innebar att framställningarna av samerna som osedliga och hedniska inte förändrades under hela 1600-talet.

Vid sidan om konflikten med de svenska myndigheterna försökte medlemmarna i det samiska samhället upprätthålla konsensus både inom gruppen och i sina kontakter med bönder, borgare, övriga handelsmän och bruksfolk. Balansen upprätthölls i det egna samhället genom att man inte stigmatiserade personer som begått lagbrott. Samernas syn på ‘tjuvar’, ‘mördare’, ‘dråpare’ och ‘sexualförbrytare’ sammanföll aldrig med den uppfattning som överheten förfäktade med stöd i rådande lagar och förordningar. De opponerade sig mot myndigheterna genom att inte komma till tinget när de var kallade som vittnen eller som anklagade.