Kulturminnesvårdens framväxt

Etablerandet av den statligt stödda kulturminnesvården under första delen av 1900-talet studeras i Richard Petterssons avhandling Fädernesland och framtidsland. Sigurd Curman och kulturminnesvården.

Det i sig jättelika ämnet har begränsats genom att studien utgår från konsthistorikern, restaureringsarkitekten och riksantikvarien Sigurd Curman (1879–1966). Syftet är att spegla hur en äldre och forskningsinriktad minnesvård breddas till en mer samhällstillvänd kulturminnesvård.

Etableringsskedet innefattar organisationsutredningar, lagstiftning och institutionalisering, men även offentlig debatt där personer från såväl minnesvårdande föreningar, som museimän och akademiker bidrog till krav på förändring. I dessa skeden var Sigurd Curman en huvudaktör, som professor i nordisk restaureringskonst, 1912 till 1918, samt riksantikvarie åren 1923 till 1946. Däremellan var han även byggnadsråd i kulturhistoriska ärenden vid Byggnadsstyrelsen.

Kulturminnesvårdens framväxt handlade till avgörande del om en önskan att bredda den statliga minnesvården utöver en begränsad monumentvård och fornforskning, till en minnesvård som skulle angå alla samhällsmedborgare. Att ge sockenkyrkor och lokala kulturmiljöer en plats det svenska och offentliga kulturarvet, skapade en ny syn och praxis kring hela verksamheten. Resultatet visade sig i etableringen av länsmuseer, landsantikvarier, moderniserad lagstiftning och centralmyndighet, samt fältverksamhet av typen inventering och kartläggning av kulturlandskapet. Kulturminnesvården representerar därmed ett grundläggande skede mellan den äldre fornforskningen och nutidens kulturmiljövård.

Richard Pettersson:
Fädernesland och framtidsland. Sigurd Curman och kulturminnesvården
Institutionen för historiska studier, Umeå universitet.
Disputation: 27 april 2001
Opponent: docent Anders Ekström, Uppsala universitet.