“Konungen är död! Leve Konungen!” är den bevingade formel som alltifrån 1500-talet utgjort själva kärnan i det ceremoniella överförandet av den kungliga makten och ämbetet. I Dödens Teater ges för första gången en inblick i hur de kungliga svenska begravningarna gestaltats genom femhundra år av kontinuitet och förändring. Alltifrån Gustav Vasas begravning 1560 då ett nytt kontinentalt begravningsceremoniel introducerades – med en lång högtidlig procession av sörjande i fotsida dräkter, hästar täckta av svarta schabrak, riksbaner, landskapsfanor, regalier och en symbolisk ryttare i gyllene rustning.

I denna brett kulturhistoriska och rikt illustrerade skildring möter även de storslagna sorgefester som arrangerades i Riddarholmskyrkan för Karl XI och hans familj, då kyrkorummet omvandlades till en magnifik barock dödsteater och de kungliga begravningarna under 1700-talet som kulminerade i den romantiskt teatrala iscensättningen vid Gustav III:s jordafärd. Balsameringar, likklädsel och förevisande av den döde på lit de parade utgör andra sidor av dödens manifestationer, liksom begravningsregalier, kastpenningar, livhästar och sorgesalut.

Allteftersom har ceremonierna förenklats och med den ökade utländska representationen vid begravningarna, som följde med 1900-talet, har de kommit att bli mindre av maktmanifestationer och mer av uttryck för familjeband och fredliga relationer länderna emellan. Men innebörden av en monarks begravning är dock än idag – liksom en gång vid Gustav Vasas jordafärd – ett symbolmättat uttryck för att det kungliga ämbetet nu förts vidare.

Lena Rangström, tidigare 1:e intendent vid Livrustkammaren, har tidigare givit ut bland annat En brud för kung och fosterland. Kungliga svenska bröllop från Gustav Vasa till Carl XVI Gustaf och Kanonsalut och vaggor. Kungliga födslar och dop.

Lena Rangström:
Dödens teater. Kungliga svenska begravningar genom fem århundraden
Livrustkammaren/Atlantis
Utkom 2015