Kvinnornas arbete, männens kris

I slutet av 1930-talet förbjöd Sverige i lag att man avskedade kvinnor på grund av graviditet eller giftermål. Sju år tidigare hade Tyskland antagit en lag med motsatt innebörd. Att lagstiftningen i Sverige och Tyskland gick åt olika håll berodde på att de politiska besluten fattades i olika konjunkturella situationer. Det konstaterar Silke Neunsinger i sin avhandling om kampen för kvinnors rätt till arbete.

Kvinnornas ökande förvärvsdeltagande tolkades av många, särskilt under den ekonomiska krisen, som en orsak till massarbetslösheten bland männen. Massarbetslösheten bidrog samtidigt till en kris för manligheten, som i sin tur ledde till angrepp på kvinnors nyvunna rättigheter. I Sverige tillsattes 1936 en statlig Kvinnoarbetskommitté som lyckades visa att männens arbetslöshet inte skulle minska om man avskedade de gifta kvinnorna. Kommittén, som bestod av ledande svenska feminister gjorde en detaljerad studie av könsarbetsdelningen på den svenska arbetsmarknaden.

Studien visade tydligt att kvinnor i själva verket var underordnade på den svenska arbetsmarknaden och därför inte hotade mot männens förvärvsmöjligheter. Kommitténs utlåtande diskuterades i den svenska riksdagen vid en tidpunkt, då den ekonomiska depressionen redan hade avlösts av en konjunkturuppgång. Både kommissionens arbete och dess sammansättning var resultatet av den svenska kvinnorörelsens kamp för kvinnans rätt till arbete.

I Tyskland hade kvinnans rätt till arbete inskränkts redan 1923 på grund av en statsekonomisk kris. Under depressionen blev angreppen på gifta kvinnors rätt till arbete ett instrument för inrikes- och utrikespolitiska syften. Uppsägningen av de få gifta kvinnor som fanns i statlig tjänst användes för att tysta ned protesterna från de arbetslösa männen. Det viktigaste utrikespolitiska målet under samma tid var dock att övertyga segrarmakterna om att krigsskadeståndet översteg den tyska nationens möjligheter – hårt drabbat av arbetslöshet och den ekonomiska krisen. En rejäl minskning av massarbetslösheten skulle därför ha motverkat detta intresse.

På grund av dessa överordnade nationella intressen hade den tyska kvinnorörelsen aldrig en chans att vinna gehör för sin argumentation. Till skillnad från svenska feminister tryckte de tyska inte på kvinnans underordning utan på kvinnornas insatser under första världskriget. Det faktum att kvinnor hade tagit över en del manliga arbetsplatser under kriget uppfattades snarare som ett hot för de arbetslösa männen.

Silke Neunsingers slutsats är att de olika lagarna i Tyskland och Sverige var resultat av att de politiska besluten fattades i olika konjunkturella situationer. Konjunkturuppgången under andra halvan av 1930-talet gynnade kvinnors rätt till arbete i både Tyskland och Sverige, trots de restriktiva tyska lagarna. Samtidigt spelade erfarenheten från könsarbetsdelningen på arbetsmarknaden också en viktig roll. Ju mera könsuppdelad arbetsmarknaden framställdes i debatten, desto större chans att förhindra en lagstiftning som inskränkte kvinnornas rätt till arbete.

Silke Neunsinger:
Die Arbeit der Frauen – die Krise der Männer. Die Erwerbstätigkeit verheirateter Frauen in Deutschland und Schweden 1919–1939
Historiska institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 5 oktober 2001
Opponent: fil.dr. Annika Åkerblom, Södertörns högskola