Lisa Larson – sextio år med keramik

Röhsska museet
9 februari – 8 maj 2016

När Lisa Larsons återvänder till Röhsska museet drygt sextio år efter sin debut, och till samma utställningshall som 1954, är det med en utställning som innehåller både serietillverkad och unik keramik från hela hennes karriär. Utställningen bjuder på många igenkännanden, men presenterar också nya synvinklar på materialet, till exempel genom att lyfta fram det feministiska innehåll som finns i flera av Lisa Larsons modeller.

Katter i stengods, Lisa Larson. Gustavsberg 1965 respektive 1956, höjd 5,5–10 cm. Privat ägo. Foto: Mikael Lammgård/Röhsska museet

Katter i stengods, Lisa Larson. Gustavsberg 1965 respektive 1956, höjd 5,5–10 cm. Privat ägo. Foto: Mikael Lammgård/Röhsska museet

Den första utställningen under Röhsska museets jubileumsår 2016 är en stor retrospektiv över en av Sveriges mest kända och folkkära keramiker, Lisa Larson. Vad många inte känner till är att det var på Röhsska museet som Lisa Larson debuterade våren 1954, efter studier vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Den unga talangen värvades snabbt av Stig Lindberg till Gustavsbergs porslinsfabrik, där hon under de kommande decennierna blev en av fabrikens mest produktiva formgivare. Hennes humoristiska figurer och reliefer med djur- och människomotiv blev populära och tillverkades i stora upplagor – vissa finns fortfarande i produktion på Keramikstudion i Gustavsberg. En viktig, men mindre känd del av Lisa Larsons konstnärskap är ateljéproduktionen av unika kärl och skulpturer, där hon ofta sökt sig mot expressiva, kraftfulla materialeffekter och ett finkalibrerat psykologiskt innehåll.

Skulptur i stengods, Lisa Larson. Gustavsberg omkring 1960. Tillhör Röhsska museet. Foto: Mikael Lammgård/Röhsska museet

Skulptur i stengods, Lisa Larson. Gustavsberg omkring 1960. Tillhör Röhsska museet. Foto: Mikael Lammgård/Röhsska museet

Utställningen Lisa Larson – sextio år med keramik bygger till stor del på föremål i konstnärens ägo men innehåller också inlån från en rad privata samlingar. Välbekanta modeller blandas med sällan sedda unika pjäser, prototyper, arkivmaterial och referensföremål. Utställningen visar också hur Lisa Larsons arbete ansluter sig till flera av de stilar och strategier som är typiska för modernismen, som expressionism, naivism, spontanism, exotism och omarbetningar av historiska förebilder.

Tidsmässigt spänner utställningen över Lisa Larsons studietid vid Slöjdföreningens skola i Göteborg i början av 1950-talet, via den långa perioden på Gustavsbergs porslinsfabrik 1954–80, till tiden som freelance-designer för Rosenthal, Höganäs Keramik och flera andra svenska och utländska företag. Utställningen innehåller också exempel på de senaste decenniernas samarbete med Franco Nicolosi, som 1990 startade Keramikstudion i Gustavsberg, och 2010-talets formgivning för japanska producenter.