Lokalsamhället och krigsfångar på 1700-talet

I want to stay är en avhandling om krigsfångenskap i början av 1700-talet. Samtidigt är det en avhandling om hur tidigmoderna lokalsamhällen förhandlade sina gränser mot omvärlden. Interaktionen mellan krigsfångar och lokalbefolkning erbjuder ett unikt perspektiv på hur lokalsamhällen hanterade krigstida migranter.

Avhandlingen studerar tre städer som under stora nordiska kriget tvingades att ta emot krigsfångar: Århus i Danmark, Torgau i kurfurstendömet Sachsen och Uppsala i Sverige. Avhandlingen utgör det första försöket att ställa det stora nordiska kriget i relation till det bredare forskningsfältet om tidigmodern krigsfångenskap. Utifrån ett brett urval av olika källor – bland annat myndighetskorrespondens, fångrullor, magistratsprotokoll och kyrkoböcker – rekonstruerar studien enskilda krigsfångars handlingar och rörelser under fångenskapens gång. De rekonstruerade berättelserna visar hur krigsfångarnas position i lokalsamhället förändrades över tid. Denna metod erbjuder ett nytt sätt att studera tidigmodern krigsfångenskap.

Avhandlingens resultat betonar hur lokalsamhället spelade en avgörande roll för att organisera krigsfångenskap och, i linje med detta, hur krigsfångarnas situation blev tätt sammanvävd med de utmaningar som lokalsamhället stod inför i en tid av krig, missväxt och epidemier. Staten stävade aktivt efter att delegera de kostnader och det administrativt ansvar som det innebar att inhysa, underhålla och vakta krigsfångarna. Denna delegering utgjorde ett långtgående – till och med aggressivt – anspråk på lokalsamhällets resurser. Krigsfångenskapens organisation blev sålunda en del av en pågående förhandling om den politiska relationen mellan lokalsamhället och staten.

Krigsfångenskapens vardag formades samtidigt av det faktum att statusen som krigsfånge saknade distinkt social och rättslig betydelse i den lokala kontexten. Staten visade mycket lite intresse för att reglera krigsfångarnas relation till viktiga lokala institutioner, som församlingen och rättsväsendet. Dessa relationer fick istället förhandlas fram på lokalnivå. Med liten eller ingen tidigare erfarenhet av att handskas med krigsfångar behandlade lokalsamhället dessa personer i stort sätt som andra välkända grupper sociala grupper i staden, som inkvarterade soldater och tjänstefolk. Krigsfångarnas position i lokalsamhället var därför inte så olika andra migrantgruppers.

Vilken nivå av lokal tillhörighet krigsfångar kunde uppnå var fundamentalt beroende av deras individuella förmåga att leva upp till lokala sociala normer. En särskilt viktig faktor var att krigsfångar togs i tjänst av lokala hushåll som drängar och hantverksgesäller. Arbetet gav dessa fångar en erkänd social position i lokalsamhället. Att bygga upp ett socialt nätverk i staden, odla relationer till inflytelserika patorner och gifta sig med en lokal kvinna var dock processer som tog tid. För att lyckas med detta krävdes i regel att krigsfången var kvar i staden under flera år.

Krigsfångarnas öden i Århus, Torgau och Uppsala visar att det var relativt enkelt i tidigmoderna städer för en främling – till och med en fiende – att uppnå en grundläggande tillhörighet. Steget till full tillhörighet var däremot stort. Framförallt beträffande Århus och Uppsala visar avhandlingen också hur kriget funderade som en motor för social integration. Den militära mobiliseringen av mänskliga och ekonomiska resurser destabiliserade dessa lokalsamhällen vilket skapade tomma sociala och ekonomiska nischer som vissa av krigsfångarna kunde fylla.

Olof Blomqvist:
I want to stay. Local community and prisoners of war at the dawn of the eighteenth century
Historiska institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 9 juni 2023