Medeltiden i nytt ljus i Linköping

Foto: Östergötlands museum

Efter en restaurering i Linköpings domkyrka kan ett rosettfönster från 1200-talet, skapat av okända stenhuggare, nu ses på nära håll. Denna typ av fönster är ovanligt så här långt norrut och finns framför allt i medeltida franska katedraler.

– Det är ett privilegium att få komma så här nära historien, att få se de gamla stenhuggarmärkena och spåren efter verktygen de använde, säger Maria Klint, byggnadsantikvarie på Östergötlands museum.

Rosettfönstret från slutet av 1200-talet har fått sin nya placering i Nicolauskapellet i domkyrkan i Linköping och kan nu ses i ögonhöjd. Arbetet med rosettfönstret är en del av ett omfattande fönsterrestaurering i domkyrkan där Östergötlands museums byggnadsvårdare deltagit. Parallellt med detta rengörs valvet i Thomaskapellet, med dess 16 vapensköldar, av museets konservatorer.

Rosettfönstret är det femte fönstret, placerat öster om den stora södra porten i domkyrkan. Det är stenstommen, det så kallade masverket, som har plockats ner från sin ursprungliga plats på södra långväggen. Stommen i kalksten tillverkades i ett stycke, vilket krävde skickliga stenhuggare. Den är märkt av tidens tand, men förvånansvärt väl bevarad.

Glas var dyrt på medeltiden och därför gjorde man dessa stommar där mindre bitar av glas fästes. Den nya stommen, som har ersatt den från 1200-talet, är också i kalksten och har levererats från Borghamns stenförädling. Troligtvis hämtades stenen därifrån även på 1200-talet. Nu har man använt modern teknik och skapat ett nytt stenfönster, som ska hålla många år.

Efter att rosettfönstret plockats ner har fönstret fått sin nya plats, på denna lägre, mer tillgängliga nivå, i Nicolauskapellet.

– Det är fantastiskt att det 800 år gamla rosettfönstret får fortsätta vara en del av katedralen. Nu har alla möjlighet att se det på nära håll, säger domkyrkokaplanen Christer Staaf.

Östergötlands museums har gjort en film om fönsterrenoveringen i domkyrkan.

(2021-05-19)