Nationalmuseum köper daguerreotyp från 1840-talet

Foto: Cecilia Heisser/Nationalmuseum

Foto: Cecilia Heisser/Nationalmuseum

Nationalmuseum har förvärvat ett centralt verk inom tidigt svenskt fotografi, Johan Wilhelm Bergströms porträtt av sin hustru Henriette Charlotta Catharina. Daguerreotypen är sannolikt utförd kring 1840-talets mitt, en tid då Bergström var en av de ytterst få porträttfotografer som verkade i Stockholm. Den fantastiska skärpan och den känsliga kompositionen gör detta till ett av daguerreotypistens finaste verk.

Johan Wilhelm Bergström (1812–1881) var i högsta grad en selfmade man inom den mekaniska branschen i dåtidens Stockholm. Fadern var snickare, anställd i den framstående uppfinnaren Samuel Owens gjuteri och maskinverkstad. Vid tolv års ålder sattes Bergström i lära hos en glasblåsare. Efter att ha avlagt mästarprov och blivit myndig öppnade han en egen verkstad. Den var en av de första i Sverige där metallformar till pressglas tillverkades. Med åren blev Bergström storentreprenör i ledningsbranschen (gas, vatten, avlopp) och hans mekaniska verkstad tillverkade allt från armatur för de kungliga slotten till telegrafapparater. Exempelvis fick firman 1866 i uppdrag att utföra trappräcken och balustrader av gjuten och bronserad zink för trapphallen på Nationalmuseum.

Fotograferandet började troligen som ett privat intresse, men kom även det att bli en del av Bergströms professionella verksamhet. År 1843 införskaffades utrustning för ”ljusmålning” genom bokhandlaren Adolf Bonnier, som i sin tur köpt detta från Paris. Året därpå kunde man i Bonniers boklåda i Norrbrobasaren se exempel på Bergströms daguerreotyper. Av en annons i Aftonbladet framgår att ”[p]orträttering […] verkställes […] uti en större vacker trädgård å Blasieholmen” under sommarmånaderna. Fotografen var väl medveten om marknadsföringens betydelse och annonserade flitigt i pressen. Flera av hans samtida kollegor sökte upp kunderna under resor genom riket, medan Bergström istället stannade kvar i Stockholm och fortsatte driva sin mekaniska verkstad parallellt med porträttfotograferingen. Vid 1840-talets mitt dominerade han helt daguerreotypimarknaden i staden. Tio år senare, 1854, slutade Bergström fotografera och överlät sin dåvarande ateljé till en kollega.

År 1840 gifte sig ”Glasslipare-Fabriqueren” Johan Wilhelm Bergström med verkmästaredottern Henriette Charlotta Catharina Ronjon (1817–1891). Äktenskapet förefaller ha varit lyckligt och Johan Wilhelm skrev såväl ömma brev som dikter till sin maka. Några av hans allra finaste porträtt föreställer henne.

I en annons 1845 meddelar Bergström att han skaffat ny utrustning och nu kan utföra daguerreotyper ”af största möjliga storlek”, vilket innebär knappt 14,5 x 10 cm. I detta format finns bland annat ett självporträtt i Moderna Museets samlingar. Även fru Bergström avporträtterades i storformat. Kompositionen är välregisserad in i minsta detalj. Hon framställs enligt dåtidens ideal som en huslig kvinna, sittande vid en spinnrock. Daguerreotypen är knivskarp. Här syns till och med den tunna tråd som löper från rocken och mellan händerna. Ansiktet är vänt mot fotografen och den intensiva blicken är riktad mot honom. Betraktaren ser fru Bergström så som hennes make såg henne.

Tillsammans med flera andra betydande daguerreotyper av Johan Wilhelm Bergström tillhörde detta porträtt på 1900-talet Helmer Bäckström. Han var den förste professorn i fotografi vid KTH i Stockholm och donerade sin samling till Fotografiska museet, som idag ingår i Moderna Museet. Porträttet av Henriette Charlotta Catharina Bergström kom dock att ta andra vägar. Det är mycket glädjande att det nu har kunnat förvärvas av Nationalmuseum till Statens porträttsamling. Statens porträttsamling är världens äldsta nationella porträttsamling och visas på Gripsholms slott. Den innehåller över 5 000 porträtt och förvaltas av Nationalmuseum.

Nationalmuseum har inga statliga medel att förvärva design, konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. Förvärvet har möjliggjorts genom ett bidrag från Gripsholmsföreningen av år 1937.

(2020-03-06)