Paradoxal men framgångsrik strategi för kvinnoforskning och jämställdhet

I slutet av 1970-talet var bara tre procent av Sveriges professorer kvinnor, jämfört med omkring en fjärdedel idag. En ny avhandling vid Göteborgs universitet visar att organisationen Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning hade en avgörande betydelse både för kvinnoforskningen och för att öka andelen kvinnor inom akademin.

Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning organiserade kvinnliga forskare i Sverige med start 1978 och fram till 1990-talet.

– Kampen för jämställdhet handlade både om antalet kvinnor i förhållande till män, och om att även kvinnors erfarenheter skulle erkännas och respekteras inom akademin, säger Jakob Winther Forsbäck, doktorand i historia.

I sin avhandling analyserar han det organiserade engagemanget, aktivismen och utmaningarna för kvinnoforskning och akademisk jämställdhet under perioden.

Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning menade att halva mänsklighetens perspektiv försvann på grund av akademins mansdominans. Organisationen talade om kvinnlighet som en kvalitet och i stället för att argumentera för kvinnors plats i akademin ur ett rättviseperspektiv lyftes kvinnliga forskare fram som en förutsättning för att få kvalitet i forskningen.

I takt med att kvinnoforskningen etablerades och fick fäste tonades dock den dimensionen ned.

– De kunde inte undvika den paradox som många olika sociala kamper ställs inför – nämligen förstärkningen av samma föreställningar om olikhet, i det här fallet kvinnlighet, som man ville bekämpa.

Att man kopplade samman frågan om akademisk jämställdhet med kvinnoforskning ledde till att ”kvinnliga forskare” (det vill säga forskare som är kvinnor) förväxlades med ”kvinnoforskare” (det vill säga forskare inom den vetenskapliga grenen kvinnoforskning, idag en del av genusvetenskapen).

– Deras dubbla syften – att öka jämställdheten inom akademin samt att stärka kvinnoforskningen – var logiska i och med att organisationen ville förbättra kvinnors ställning inom akademin men det ledde också till att kvinnoforskning blandades ihop med kvinnor som forskar.

En av feminismens målsättningar är att kön inte ska ha betydelse för vilka möjligheter i livet en människa har. För Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning rörde sig argumenten för att uppnå det målet till en början om kvinnlighet och frågan om hur män och kvinnor skiljer sig åt. Deras strategi har understrukit vikten av könstillhörighet, snarare än tvärtom.

Jakob Winther Forsbäck har analyserat balansgången mellan organisationens dubbla syften, och vilka konsekvenser den fick. Han menar att argumentationen varit strategiskt begriplig och haft framgång – trots motsägelsen.

– Att kvinno- och genusforskningen idag är förhållandevis etablerad och att en dryg fjärdedel av Sveriges professorer idag är kvinnor är ett tecken på det, säger han.

Jakob Winther Forsbäck:
Med dubbla syften. Forum för kvinnliga forskare, aktivism och statsfeminism 1975-1995
Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet
Disputation: 2 juni 2017