Rasbiologen Herman Lundborgs gåta

Ledaren för världens första statliga rasbiologiska institut 1922-1935, läkaren och professorn Herman Lundborg i Uppsala, talade hotfullt om rasblandningens degenererande effekter men fick i hemlighet barn med en kvinna av ”fel typ” i Lappland.

I den första boken om hans liv berättar Maja Hagerman om forskningsgåtorna han trodde sig lösa, om forskarvännerna i Nazityskland som var inflytelserika rasexperter, och om personer han mötte vid sina undersökningar, inte minst kvinnor, som skakade om hans tillvaro i grunden.

I tusentals brev till Lundborg kan vi följa honom, från det att han juni år 1913 ger sig av norrut på den första av många resor till Lappmarken. Han vill göra nytta för Sverige med den nya vetenskapen, rasbiologin: mäta, fotografera, samla och jämföra utseenden. Klassificera alla han möter i högre och lägre ras. En av dem är Maria, som får följa med till Uppsala, bo på hans kontor och jobba där som städerska. När hon föder hans barn uppges att fadern är okänd. Pojken lämnas bort, men Maria lyckas faktiskt ändå få tillbaka sitt barn.

Lundborg hyllar Hitler, vill se ett Sverige med nästa bara nordiskt germanska blonda och blåögda människor i. Han utvecklar metoder för rasundersökning som senare kommer att användas inom SS. Han var mannen som åtog sig ett storslaget uppdrag: att ”rädda det svenska folket”.

Maja Hagerman är författare och vetenskapsjournalist. Hon utsågs 2011 till hedersdoktor vid historisk-filosofiska fakulteten, Uppsala Universitet. Hennes bok Försvunnen värld. Om den största arkeologiska utgrävningen någonsin i Sverige utsågs till Årets bok om svensk historia 2011 och I miraklers tid. Bland madonnor, stenhuggare och helgon i medeltida kyrkor fick samma utmärkelse 2003. Debutboken I spåren av kungens män vann Augustpriset 1996.

Maja Hagerman:
Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta
Norstedts
Utkom 2015