Samiska spår i skidsportens historia
Samer var först ut med att tävla på skidor och fick lära upp övriga svenskar. Men när skidsporten blev en del av den svenska nationsbygget passade samerna inte in i bilden. I ny avhandling kastar forskaren Isak Lidström ljus över en bortglömd del av svensk idrottshistoria.
– Vi tänker ofta på skidåkning som en svensk nationalsport med särskilda folkhjälteideal om den tysta och tillknäppte skidåkaren som arbetar hårt till vardags. Vid förra sekelskiftet var det samerna som var de stora skidhjältarna, säger Isak Lidström, historiker och forskare i idrottsvetenskap vid Malmö universitet.
Samerna var vana vid att förflytta sig långa sträckor på skidor, och när skidsporten började bli populär så fick de lära upp ovana stadsbor längre söderut. Isak Lidström räknar en tävling i Stockholm 1879 som skidsportens uppkomst i Sverige.
Kring förra sekelskiftet betraktades samer som överlägsna åkare. År 1899 vann samen Lars Olofsson en av de nationella tävlingarna med över 30 minuter. Samer vann ofta de Nordiska spelen som arrangerades mellan 1901 och 1926 och var en föregångare till de olympiska vinterspelen. Men under mellankrigstiden började samernas framgångar minska. Isak Lidström kopplar det till ett nytt nationalistiskt ideal där polarfärder, geografiska upptäckter och Gustav Vasa på skidor passade in i bilden, men inte samerna.
– Ett nytt svenskt folkhjälteideal lyfte fram skogshuggaren från de djupa skogarna som också tävlar på skidor ibland. Samtidigt etablerades föreställningar med rasistiska anstrykningar om att samer var oförmögna att anamma den moderna tävlingsideologin, säger Lidström.
Isak Lidström har gått igenom dags- och idrottspress fram till 1990 och betonar att han inte vet hur skidåkarna själva upplevde det. Men i äldre rikspress fann han en exotiserande och ibland rasistisk ton. När Johan Abraham Persson vann Vasaloppet 1929 framhöll rikspressen det samiska.
– Man förväntade sig att han skulle vara renskötare, vilket han inte var. Men ju längre norrut och närmare hans hemtrakter – desto mindre roll spelar det etniska i pressen. Då blir det lokalpatriotiska, om det var en västerbottenseger eller norrbottenseger, det viktiga, säger Isak Lidström.
Med bildandet av den samiska idrottsrörelsen 1948 och organiserandet av egna tävlingar fick den samiska skidkulturen nytt liv. Samemästerskapen hölls i Jokkmokk och gick sedan runt till olika tätorter. Med tankarna om Sápmi som en nation som också omfattade Norge och Finland breddades den samiska idrottsrörelsen under 1970-talet.
– Det blev viktigt att forma transnationell idrottsrörelse för att forma en statsöverskridande samisk identitet, säger Isak Lidström.
Att denna del av svensk idrottshistoria kommit i skymundan tror Lidström delvis beror på synen att det finns en svensk idrottsrörelse, och det är den som bedrivs av Riksidrottsförbundet. Även forskningen har, menar han, bidragit till att cementera den tanken. Det som stått utanför har inte räknats som fullvärdig idrott.
– Det är unikt med den samiska idrotten. Den har stått helt utan för den gängse idrottsrörelsen och Riksidrottsförbundet. De har avvikit från den nordiska modellen genom först ett samiskt skidförförbund och sedan genom ett samiskt idrottsförbund, säger Isak Lidström som hoppas att forskningen ska bidra till ett större intresse för den samiska idrottens historia:
– Den ingår i den svenska i högsta grad. Samisk och svensk idrottshistoria är tätt sammanflätade. Idrottens historia är fylld av hybrida identiteter som är värda lyfta fram.
Isak Lidström:
På skidor i kulturella gränsland. Samiska spår i skidsportens historia
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö universitet
Disputation: 10 september 2021
