Skeppskanon utanför Marstrand kan vara Europas äldsta
Foto: Bo Niklasson/Bohusläns museum
En internationell forskargrupp ledd av marinarkeologen Staffan von Arbin vid Göteborgs universitet har undersökt vad som kan vara Europas äldsta skeppskanon. Kanonen påträffades i havet utanför Marstrand och dateras till 1300-talet. Resultatet av den tvärvetenskapliga studien ger ny kunskap om artilleriets tidiga utveckling både till lands och till sjöss, men vittnar också om en orolig tid för såväl sjöfarare som kustbefolkning.
Den lilla trattformade mynningsladdade kopparkanonen, funnen av en fritidsdykare på 20 meters djup i havet utanför Marstrand på den svenska västkusten, tros komma från ett förlist skepp. Att forskarna bedömer att det rör sig om en skeppskanon, och inte en kanon som transporterats som last, beror på att den fortfarande hade delar av en laddning kvar i krutkammaren när den hittades. Kanonen var alltså laddad och redo att användas i strid när den hamnade på havsbottnen.
– Tack vare de bevarade laddningsresterna har det varit möjligt att datera fyndet genom kol 14-metoden. Resultatet visar att Marstrandskanonen med stor sannolikhet härrör från 1300-talet vilket gör den till en av de absolut äldsta artilleripjäser som påträffats i Europa, säger Staffan von Arbin, marinarkeolog vid Göteborgs universitet.
Forskarna har dokumenterat fyndet genom 3D-skanning, och de har också genomfört en kemisk analys av metallen som använts vid gjutningen av kanonen. Analysen visar att det rör sig om en kopparlegering innehållande omkring 14 procent bly och endast mindre mängder tenn.
Denna legering är långt ifrån optimal för kanongjutning menar forskarna och det är troligt att kanonen skulle ha gått sönder och blivit obrukbar vid alltför intensiv användning.
– Det visar att man ännu inte fullt ut behärskade kanongjutningens ädla konst vid denna tid och att tillverkningen till stor del skedde utifrån ”trial and error”, säger Staffan von Arbin.
Analysen indikerar också att kopparmalmen som brukats vid tillverkningen av kanonen är bruten i dagens Slovakien, medan blyet troligen kommer från England eller gränsområdet mellan Polen och Tjeckien.
I den tvärvetenskapliga studien, som publicerats i den engelska sjöhistoriska tidskriften The Mariner’s Mirror, redovisar forskarna resultaten av utförda analyser men diskuterar också kanonfyndet i ljuset av skriftliga, ikonografiska och arkeologiska källor. Staden Marstrand, med sin omtalat goda hamn, var under 1300-talet en viktig knutpunkt för handelssjöfarten mellan Västeuropa och Östersjöområdet. Men havet var en arena för krig och konflikter, och civilbefolkningen drabbades ofta hårt. Det fanns dessutom alltid en risk för piratangrepp.
De nya typer av eldvapen som utvecklades vid denna tid gav stora taktiska fördelar vid stridigheter till sjöss. Det var dock inte bara krigsfartyg som försågs med bestyckning – under loppet av senmedeltiden började även handelsskeppen i allt högre grad att utrustas med kanoner för att kunna försvara sig mot pirater och andra fientligt sinnade skepp. Undersökningen av Marstrandskanonen ger nya kunskaper och perspektiv på denna militärtekniska utveckling.
Trattformiga kanoner av Marstrandskanonens typ brukar vanligtvis tillskrivas 1400- och 1500-talet, men fyndet vittnar alltså om att modellen existerade redan på 1300-talet. De bevarade laddningsresterna i kanonens krutkammare visar också att användandet av kartescher, ett slags färdigpackade krutladdningar, kom i bruk långt tidigare än vad man känt till.
– Nu vill vi naturligtvis också försöka lokalisera och dokumentera skeppet som kanonen hörde till. Även om det sannolikt är hårt nedbrutet och sönderslaget borde det gå att hitta spridda vrakrester vid en noggrann inventering av fyndplatsen och dess omgivningar, säger Staffan von Arbin.
Den undersökta kanonen påträffades 2001 av en sportdykare och ingår idag i Bohusläns museums samlingar. Den nu genomförda forskningsstudien har gjorts i samverkan med Bohusläns museum och är delfinansierad av Delegationen för militärhistorisk forskning samt Källvikenstiftelsen. Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften The Mariner’s Mirror där den kan läsas kostnadsfritt.
(2023-09-14)
