Södra Ölands odlingslandskap blir nytt världsarv

Unescos världsarvskommitté har beslutat att föra upp Södra Ölands odlingslandskap på listan över jordens världsarv. Beslutet togs den 30 november 2000 på Världsarvskommitténs konferens i Cairns, Australien. Världsarvsområdet på södra Öland är ett levande odlingslandskap, vilket det endast finns ett fåtal av på världsarvslistan.

För att upptas på världsarvslistan måste ett objekt uppfylla en rad kriterier som Världsarvskommittén satt upp. I motiveringen nämns att Södra Ölands odlingslandskap har en unik kulturell tradition som fortfarande lever kvar i markanvändning, markindelning, ortsnamn, bebyggelse och biologisk mångfald. Den alltjämt gällande medeltida markindelningen visar hur de naturliga förutsättningarna tidigt satte ramarna för jordbruket.

Förutom markanvändningen och markindelningen är bebyggelsen utmärkande för Södra Ölands odlingslandskap. Radbyarna ligger i ”laga läge” vilket betyder att gårdarnas läge bestämdes redan under medeltiden. 1800-talets skiften har inte påverkat byarna i någon större utsträckning, utan gårdarna ligger kvar på de gamla bytomterna.

– Södra Öland kommer att fylla sin plats väl på världsarvslistan. Kulturlandskapet är unikt och området blir därmed ett av de få odlingslandskapen på listan, säger riksantikvarie Erik Wegræus.

Världsarvsområdet omfattar drygt 56 000 hektar, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av Öland. Av ytan är drygt 6 000 hektar vattenområden i Östersjön. Åkerjorden, de betade markerna och byarna bildar tillsammans en helhet som utgör världsarvet Södra Ölands odlingslandskap. Här har människan brukat jorden och låtit beta markerna sedan stenålder. Människans nyttjande av naturens förutsättningar har skapat mycket höga naturvärden med särpräglade växt- och djursamhällen.

– Den flertusenåriga kontinuiteten i boskapsskötseln i sjömarkerna och på Stora alvaret har lagt grunden till dessa områdens unika biologiska mångfald. En av huvudfrågorna framöver blir att se till att jordbruket på södra Öland är lönsamt, säger Lars-Erik Liljelund, chef för Naturvårdsverket. Nomineringen har tagits fram av Länsstyrelsen i Kalmar tillsammans med Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket, i mycket nära samarbete med Lantbrukarnas Riksförbund och Mörbylånga kommun.

Genom att underteckna Konventionen till skydd av världens kultur- och naturarv, i dagligt tal kallat Världsarvskonventionen, åtar sig länder att skydda objekt av universellt värde inom sitt territorium. Den stat som ansluter sig till konventionen är också skyldig att respektera världsarvsobjekt i andra länder och bidra ekonomiskt till vården i länder som saknar egna medel för detta. Världsarvskonventionen antogs av Unesco:s Generalkonferens 1972. Sverige anslöt sig 1984 och idag har 161 stater undertecknat konventionen. Objekten som tas upp på Världsarvslistan ska vara av så framträdande värde att deras skydd är viktigt för hela mänskligheten.

I Sverige ansvarar Riksantikvarieämbetet för urvalet av kulturhistoriska objekt medan Naturvårdsverket har ansvaret för naturobjekt. Nio svenska miljöer har redan status som världsarv: Drottningholms slottsområde, Birka och Hovgården i Mälaren, Engelsbergs bruk i Fagersta kommun, hällristningsområdet i Tanum, Skogskyrkogården i Stockholm, Hansestaden Visby, Gammelstads kyrkstad utanför Luleå, natur- och kulturområdet Laponia i Norrbotten och Örlogsstaden Karlskrona.

(2000-11-30)