Tidigkristna gravmonument i 1000-talets Sverige
I centrum för avhandlingen Under runristad häll står de tidigkristna gravmonumenten, s.k. Eskilstunakistor, vilka utgör de äldsta bevarade kristna gravvårdarna i södra Mellansverige. Utifrån detta material utforskas hur gravskick och åminnelsepraktiker förändras under övergången mellan vikingatid och tidig medeltid, liksom hur ett nytt religiöst och politiskt landskap tar form. Avhandlingen omfattar två band, en textdel samt en katalog, vilken fungerar som en uppslagsdel tillsammans med avhandlingstexten, men även som en fristående översikt över de tidigkristna gravmonumenten.
De tidigkristna gravmonumenten består av ovan jord stående kistor eller av liggande gravhällar, med eller utan gavelhällar. De knyter genom ornamentik i Ringerike- och Urnesstil, samt genom runinskrifternas utformning, nära an till de senvikingatida runstenarna. Likt runstenarna hedrar gravmonumenten minnet av de döda och förankrar detta i förhållande till de efterlevande. Genom att studera de tidigkristna gravmonumenten som en integrerad del av den senvikingatida runstenstraditionen utforskas hur olika typer av runristade monument relaterar till förändringar av gravskicket och etableringen av kristna gravplatser. I avhandlingen utreds även i vilka miljöer de tidigkristna gravmonumenten uppfördes, samt dessa platsers sociala bakgrund och betydelse för den framväxande kyrkliga organisationen.
Resultaten av avhandlingen visar att grunden till det kyrkliga landskapet etablerades med start redan under tidigt 1000-tal. Vidare framgår att det finns stora regionala skillnader i hur kristen gravläggning och åminnelse utövades i 1000-talets Sverige. Tidigkristna gravmonument i form av kistor och liggande gravhällar återfinns i områden med ett tidigt runstensresande, under 900-talets slut och första delen av 1000-talet, där gravskicket omformas på ett genomgripande sätt under ett tidigt skede, vilket resulterar i mer enhetlig kristen praktik. Detta sammanfaller med en tidig kyrklig etablering.
En förutsättning för att införa och upprätthålla genomgripande förändringar av detta slag står att finna i en stark världslig och kyrklig elit. Analysen av kyrkogårdar med fynd av tidigkristna gravmonument, liksom monumenten i sig själva, visar på närvaron av sådana personer. Resultaten av avhandlingen ger dessutom vid handen att regionala variationer i tillämpningen av runstenstraditionen visar på övergripande skillnader i kristnandeprocessens förlopp, samt i hur det kyrkliga livet organiserades, huruvida det var centralstyrt eller decentraliserat med utrymme för personliga val och tillämpningar. Dessa skillnader ger även inblick i hur den tidiga kyrkliga organisationen var förbunden med sociala nätverk och politiska strukturer.
Cecilia Ljung:
Under runristad häll. Tidigkristna gravmonument i 1000-talets Sverige
Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet
Disputation: 14 maj 2016
Opponent: docent Peter Carelli, Arkeologerna, Statens historiska museer
