Träd vittnar om hur skogen användes förr

Mycket gamla träd bär spår av tidigare generationers nyttjande av skogen. Träd hade förr många funktioner, vid sidan av att användas som timmer och som ved. Trädens bark kom till direkt användning, och inhuggna meddelanden lämnade spår som fram till för ett sekel sedan var påtagliga i skogslandskapet. Spåren vittnar idag om ett lokalt nyttjande, före det kommersiella skogsbrukets intåg.

Det framgår av en doktorsavhandling vid Sveriges lantbruks-universitet i Umeå. Rikard Andersson visar att dessa kulturspår i träd kan användas för att tolka hur skogen användes förr och i viss mån också för att bedöma människans påverkan på skogsekosystemet.

I ett globalt perspektiv varierar människans påverkan på skogliga ekosystem mycket, både vad det gäller typ av påverkan, hur ofta den skett och hur intensiv den varit. Kunskap om skogs-användningen i historisk tid är nödvändig för förståelsen av skogars utveckling, insikter som i sin tur hjälper oss att förstå hur samhällen reagerar på skogliga förändringar. Kulturspår i träd, dokumenterade i västra USA, i norra Skandinavien och sydöstra Australien, är företeelser som kan dateras exakt, och de vittnar om unika händelser. Spåren speglar aktiviteterna i lokal-samhällena och sträcker sig långt tillbaka i tiden, varför de erbjuder information som vanligtvis inte är tillgänglig från andra källor.

Det mest studerade och kanske bäst bevarade kulturspåret är barktäkten, en typ av spår som har många intressanta kopplingar till såväl den lokala ekonomin som urgamla traditioner, land-skapet, flyttmönster och mänskligt beteende. Bark som föda har använts i tusentals år både i Nordamerika och i Skandinavien. Rikard Andersson har i sitt avhandlingsarbete inventerat flera bestånd av ponderosatall med barktäkter i Klippiga bergen, Montana, USA, och analyserat var i landskapet de finns och när de är gjordes. Dessa mönster har sedan jämförts med områdets historia. Analyserna visar att lokalbefolkningen använt området upprepade gånger sedan åtminstone den senare delen av 1600-talet. Olika trädbestånd har använts under olika tidsperioder, och de avspeglar förmodligen en skiftande tillgång på viktiga natur-resurser, till exempel fisk. Motsvarande barktäkter finns också i norra Sverige, i tall.

En annan del av avhandlingen visar på den rika traditionen av att rista in meddelanden i träd under fäbodverksamheten i 1700- och 1800-talets Dalarna. Fäbodkullor har ristat in sina namn, årtal och en hel del annan information som handlar om till exempel betets kvalitet, vistelsens längd på fäbodarna och även saker av mer personlig karaktär. Dessa ristningar gjordes mitt under den dagliga betesgången, ofta på en upphöjd kulle eller nära en bäck, där både kor och herdar rastade ett par timmar innan det var dags att gå hem till fäboden. Det är högst troligt att dessa ristningar inte bara var ett tidsfördriv utan också fungerade som viktiga markörer i landskapet, vilka informerade andra herdar och fäbodar om vem som hade rätt till betesmarken. Ristningarna kan idag framförallt hittas på klena myrtallar som fått stå kvar trots att ett aktivt skogsbruk bedrivits i trakten under flera decennier. Det är viktigt att så många som möjligt av dessa historiska ”anslagstavlor” dokumenteras, innan de bryts ned och blir oläsliga eller kanske huggs ned för att användas som ved.

Rikard Andersson:
Historisk information om markanvändning från kulturspår i träd
Institutionen för skoglig vegetationsekologi, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå
Disputation: 3 juni 2005
Opponent: Ian Rotherham, Centre for Environmental Conservation, Sheffield Hallam University, England