Undersökningen av Kensingtonstenen inledd

Är Kensingtonstenen en sensation eller bluff? Det är en fråga som diskuterats i ett helt sekel. År 1898 hittade bonden Olof Öhman stenen under rötterna på ett träd i Kensington i delstaten Minnesota, USA. Enligt inskriften är stenen från 1362 och ristad av långväga nordbor. Stenen är för första gången i Sverige och visas i utställningen Kensingtonstenens gåta på Historiska museet i Stockholm. I samband med utställningen har stenen undersökts av Nordens ledande geologer och runologer i jakten på svaret.

Kensingtonstenen

Kensingtonstenen. Foto: Christer Åhlin, Statens historiska museum.

I måndags gjordes en vetenskaplig läsning av stenen ledd av Henrik Williams, professor i nordiska språk vid Uppsala universitet. Runologerna hittade inga sensationella nyläsningar utan anser att de tidigare amerikanska undersökningarna i huvudsak stämmer. Dock gjordes en mängd intressanta observationer. Dels fann man några små fel och man kunde även se att ristaren av stenen inte var en skicklig runristare. Framförallt diskuterades hur runornas betydelse ska tolkas. Slutsatsen av den runologiska undersökningen är att det finns all anledning att fortsätta forska om stenen.

– Jag får mer intryck av att stenen är gjord på 1800-talet än på 1300-talet. Något jag dock är övertygad om är att Olof Öhman inte skrev runorna. Vare sig stenen är från medeltiden eller från 1800-talet är texten unik och diskussionen långt ifrån över, säger Henrik Williams.

I veckan har även en förberedande geologisk undersökning av stenen gjorts. Den amerikanska geologen Scott Wolter har tidigare i år genomfört en undersökning som kan visa att stenen varit utsatt för naturens krafter i flera hundra år vilket skulle innebära att stenen är äldre än 1700-tal. I sin undersökning jämförde han stenens vittring med gravstenar från 1800-talet.

Henrik Williams och Richard Nielsen

Henrik Williams och Richard Nielsen gör en runologisk undersökning av stenen.
Foto: Christer Åhlin, Statens historiska museum.

– Vi anser att stenen är så intressant att den är värd en vidare undersökning. Det är framförallt runornas form, eventuella kompletterande bearbetningar och kemiska omvandlingar som är intressanta. Tyvärr har tidigare rengöring, tvätt med olika medel och gipsavgjutningar försvårat vidare undersökning, säger geologen Runo Löfvendahl.

Lösningen på Kensingtonstenens gåta har sökts i över hundra år. Omedelbart efter att stenen hittats av Olof Öhman dömdes den ut som falsk av experter i USA. Bonden Öhman fick tillbaka stenen och använde den som trappsteg i ett uthus, tack och lov med runorna nedåt. Dit spårades stenen 1907 av Hjalmar Holland, en privatlärd amatörforskare. Han köpte stenen för några dollar, högg in sina initialer och påbörjade en livslång turné med stenen. Bonden Öhman blev aldrig fri från stämpeln som förfalskare. Sensation eller bluff – det får framtiden utvisa.

(2003-10-22)