Unikt medeltida myntfynd i Biskopskulla

Det arkeologiska forskningsprojektet ”Riksväg Fjärdhundraland” har hittat ett näst intill unikt mynt under grävningen i Biskopskulla utanför Örsundsbro i Uppland.

– Det är ett fantastiskt fynd! Inte bara för myntet är så ovanligt, det stärker också våra hypoteser i forskningsprojektet, säger projektledaren Annika Larsson, från institutionen för arkeologi vid Uppsala universitet.

Projektet är ett samarbete mellan Uppsala och Stockholms universitet och handlar om vattentransportvägar i inlandet under vikingatid och tidig medeltid. Hypotesen är att transporter av och kontroll över viktiga råvaror, såsom järn och koppar, utgjort grunden för de gamla folklanden i Mälardalen. Örsundaåns dalgång i det gamla folklandet Fjärdhundraland, som sträckte sig från Dalälven i norr till platsen för Birka i söder, utgör fallstudie.

Fyndet gjordes vid arkeologisk undersökning i Garn, Biskopskulla. Undersökningsplatsen omfattar en vallanläggning med rester efter pir- och kajbyggnader, järnhanteringsverksamhet och vägnät ansluten till aktiviteter både på land och vid vattenbrynet. Området ligger nära Biskopskulla kyrka och den intilliggande kungsgården, Landsberga kungsgård.

Den påträffade silverpenningen, hittad vid en smedjekonstruktion, är präglad i Sigtuna omkring år 1180-1185 under kung Knut Eriksson (1167-1196). Motivet på den ensidiga penningen, s.k. brakteat, är en stiliserad framvänd bild av en härskare med ett uppåtriktat svärd i höger hand. Den avbildade är sannolikt myntherren Knut Eriksson eller mindre troligt hans far Erik den helige.

Vikten på denna typ av svealändska mynt är låg, knappt 0.30 gram, men silverhalten är cirka 90-95 procent.

– Det finns ett enda liknande mynt hittad i en jämförbar kontext, och det finns i Dalarna, säger Frederic Elfver, doktorand i numismatik vid Stockholms universitet. De förekommer i ett par skattfynd från medeltiden men annars är de ovanliga. Det nu påträffade myntet är det första som säkert kan knytas till en bebyggelsekontext utanför Sigtuna och är dessutom av en variant man tidigare bara påträffat i ett hopat fynd från Västannors tjärn, Leksand i Dalarna.

– Frågorna man ställer sig är vem som kan ha ägt myntet och hur det kom att hamna under en syllsten i smedjan i Garn vid Biskopskulla? Vid samma tid som myntet präglas omkring 1185 utfärdar dessutom påven ett skyddsbrev till ärkebiskopen för just Kulla, alltså Biskopskulla.

Myntet och dess sammanhang vittnar om platsens betydelse. Den arkeologiska undersökningen fortsätter för att kunna besvara frågor och finna nya perspektiv.

(2011-06-29)