Vasamuseet bygger Sankt Eriks iseka

Vasamuseets skeppstimmermän bygger en iseka inne i museet. Båten byggs som en rekonstruktion av den iseka som en gång fanns på isbrytaren Sankt Erik, som byggdes 1915 på Finnboda varv. Sedan 1980 visas Sankt Erik som museifartyg och ligger förtöjd vid Galärvarvspiren nedanför Vasamuseet.

Båtbyggarlärlingen Åsa Egerqvist, Stockholms Hantverksförening, har gjort mallar och ritningar till isekan utefter de knapphändiga upplysningar som finns bevarade. Ett fotografi från 1940-talet är det enda dokument som berättar hur isekan på Sankt Erik såg ut. På isbrytarens originalritning över utrustning ombord finns isekans placering angiven, och att dess längd är 16 fot.

Iseka är en gammal typ av bruksbåt, speciellt utformad för vinterförhållanden – den var gjord för att tåla hårda tag bland isflak i vattnet, men skulle också kunna dras på isen, som en kälke. En iseka skulle därför vara starkt byggd, utan att vara för tung. När isen varken bar eller brast drog man sig fram genom isen med en ishake. Sankt Eriks iseka kravellbyggs i furu och kommer att få tre medar på undersidan, förstärkta med järnband.

– Ett typiskt drag för isekor var att de var klädda med en inre garnering av trä, som skyddade bordläggningen för slitage då de ombord hade broddar på skorna, berättar Vasamuseets skeppstimmerman Ossi Gröndahl.

Under Stockholms Hantverksdagar den 4-6 januari 2003 är timmermännen Ossi Gröndahl och Monika Ask igång med båtbygget på Vasamuseet. Efter trettonhelgen fortsätter arbetet med isekan varje måndag och fredag på Vasamuseet. I maj beräknas båten vara klar.

(2002-12-20)