Vem ristade runorna?
En ny metod för analys av runstenar visar att det har varit mycket vanligt att flera personer har samarbetat vid huggning av en runsten. Grupper av runstenar som tidigare antagits vara huggna av en enda person kan vara utförda av ett sällskap om tre till fyra ristare. Dessa resultat presenterar Laila Kitzler Åhfeldt i sin doktorsavhandling vid Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Metoden innebär att huggspår på runstenar mäts in som digitala mikrotopografier med hjälp av en laserskanner. Med statistisk analys av huggspårens form kan man urskilja olika “handstilar” i huggningen. Avhandlingen baseras delvis på studier av nyhuggna runstenar som framställts under olika förutsättningar och av flera olika moderna runristare. Metoden har sedan använts i undersökningar av vikingatida runstenar.
Frågeställningar som behandlas är hur mycket den personliga “handstilen” betydde, hur vanligt det har varit att ristarna samarbetat och om deras arbete har varit organiserat. Laila Kitzler Åhfeldt visar att det troligen har funnits runstensverkstäder, där det funnits kompetens för kyrklig lärdom såväl som manuellt arbete. Liknande förhållanden finns för stenverkstäder i England och på kontinenten, som var knutna till kloster. I avhandlingen diskuteras därför om det i Sverige kan ha funnits tidiga okända klosterbildningar till vilka runristarna varit anslutna.
Laila Kitzler Åhfeldt:
Work and Worship. Laser Scanner Analysis of Viking Age Rune Stones
Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet
Disputation: 1 mars 2001
Opponent: professor Klavs Randsborg, Institut for arkaeologi og etnologi, Köpenhamns universitet
