En omväxlande natur präglar Dalarnas bygder. Samma mångfald återfinns i kyrkorna. Unikt för landskapet är de många ovanligt stora stenkyrkorna, som byggts från senmedeltiden till 1800-talet. Lika karakteristiska är de mer oansenliga träkyrkorna och kapellen och de vitputsade stenkyrkorna.

Av kyrkobyggandet under den tidiga medeltiden finns få spår. Endast tre senmedeltida stenkyrkor är helt bevarade, men medeltida delar ingår även i många senare ombyggda kyrkor. En växande befolkning och goda intäkter från många näringar låg bakom det intensiva kyrkobyggandet, som tog fart vid 1600-talets mitt och fortsatte under hela 1700-talet. Praktfulla inredningar tillkom i både nya och äldre kyrkor.
Under sent 1700-tal och 1800-talet fortsatte man att ersätta äldre kyrkor som blivit för små med nya, nu efter nyklassicismens mönster. Några ståtliga landsbygdskyrkor tillkom även efter 1860, medan på 1900-talet det var städerna som försågs med mindre kyrkor och kapell.

I denna rapport ges en översikt av Dalarnas kyrkor, både de som är bevarade och de som försvunnit. Kartor och diagram belyser regionens karaktärsdrag och kyrkobyggandets kronologi. Rapporten ingår i en serie som kommer att omfatta samtliga landskap. Hittils har drygt tio delar utkommit, bland annat om Jämtland, Västergötland och Östergötland. Hela serien ger ett rikt grundmaterial av värde för alla som intresserar sig för Sveriges bebyggelsehistoria och det kyrkliga kulturarvet.

Ingrid Sjöström (red):
Dalarna – Landskapets kyrkor
Riksantikvarieämbetet
Utkom 2010