Friherren Gustaf Adolf Reuterholm (1756–1813) blev efter mordet på Gustaf III förmyndare för hans son Gustaf IV. Han styrde i praktiken Sverige, införde ett polisvälde och lät bland annat upplösa Svenska Akademien. Han tvingades lämna landet då kungen blev myndig 1796.

Enligt uppslagsverken är Reuterholm “en småskuren, avundsjuk och långsint natur, egenskaper som skulle förkväva hans svärmeri för 1700-talets stora idéer och göra honom till en despot.” Epitetet despot fick han under de fyra år (1792–1796) han i praktiken styrde Sverige. Hans titlar var anspråkslösa, men hans inflytande avgörande.

Han var inblandad i de flesta av tidens intriger: de milda domarna mot Gustav III:s mördare, mörkläggningen av polisutredningen och utrensningen av gustavianer. Han låg bakom den skandalomsusade spionrättegången mot Armfelts älskarinna Magdalena Rudenschöld, där statskuppsrykten blandades med alla detaljer från sängkammaren. Han suspenderade hela Svenska Akademien och han hade kontakter med den franska revolutionära regimen i Paris, där han vistades revolutionsåret 1789.

Alla negativa omdömen om Reuterholm kan helt enkelt inte vara sanna, anser John Chrispinsson. Bilden av honom är att han är inkompetent, okunnig och i samtliga mänskliga hänseenden helt hopplös. Ändå styr han landet. Dessa fyra år av maktutövning är i fokus i boken, där Chrispinsson söker ge en mer rättvisande bild av Reuterholm.

John Chrispinsson är frilansjournalist som mestadels varit verksam i Sveriges Radio och Sveriges Television. Han har tidigare skrivit böckerna Sekelskiften och Stockholmsutställningar.

John Chrispinsson:
G. A. Reuterholm. Den gråtande diktatorn
Prisma
Utkom i september 2008