Mälsåkers slott
30 maj – 1 september 2013
Sveriges stormaktstid kopplas oftast ihop med kungar och krig. Men i dess centrum fanns också en märklig och mäktig kvinna – riksänkedrottningen Hedvig Eleonora med egen ”stat i staten”. Hennes liv och leverne gestaltas i den populärhistoriska utställningen Ett drottningadöme i Mälardalen på Tessinslottet Mälsåker från 1600-talet.
Hertigdottern från nordtyska Holstein-Gottorp kröntes 18 år gammal till Sveriges drottning, men förlorade maken efter knappt sex år. Hedvig Eleonora blev ensamstående mor med en minderårig kung, som skulle säkra en ny kungaätts tronföljd. Hon dominerade som riksänkedrottning hovet i Stockholm i 55 år, under en omvälvande epok. Hedvig Eleonora upplevde både stormaktens höjdpunkt och fall.
Kungliga änkor erhöll för sin försörjning livgeding eller underhållsområden. Hedvig Eleonoras ”drottningadöme” var bördiga bygder i Mälardalen och västra Östergötland, där hon styrde och ställde över sina undersåtar. Bönderna betalade skatt i form av kontanter och jordbruksprodukter, bland annat korn, som såldes vidare till bagare och bryggare i Stockholm och brukspatroner i Bergslagen och Östergötland.
Om Hedvig Eleonora har påståtts att hon gillade kortspel och var ointresserad av politik. Men som riksänkedrottning hade hon betydande makt inte enbart som rikets första dam och härskarinna över livgedinget. Hennes kulturgärning omfattade också mycket mer än pampiga palats. Hon främjade allehanda kultur – dans, teater och särskilt konst. Kulturpolitik var då liksom idag liktydigt med makt. Därtill idkade Hedvig Eleonora omfattande välgörenhet för såväl pigor som fattiga adelsfruar.
Varför en utställning om Hedvig Eleonora på Mälsåker? Slottet byggdes och ägdes av den förmögna och kungatrogna adelssläkten Soop. Friherre Gustaf Soop var guvernör för livgedinget och därmed drottningens ”pensionsförvaltare”. I hennes hov ingick en annan mäktig kvinna, grevinnan Anna Maria Soop, som fick Mälsåker som arvegods efter Gustaf Soop och ägde slottet med underlydande arrendegårdar längre än någon annan privatperson. Anna Maria erhöll dessutom Steninge slott i morgongåva av sin andre make, greve Carl Gyllenstierna, Hedvig Eleonoras ”gunstling” och Soops efterträdare som livgedingguvernör.
Dessa personligheter gestaltas i ett övergripande kronologiskt sammanhang. Där figurerar också fältmarskalken Erik Dahlberg, Stormakts-Sveriges främste illustratör och ”marknadsförare”. Utställningsbesökare möter också allmoge och knektar på fornminnesrika Selaön.
