Fruars makt och omakt
De var snävt begränsade av tidens könsordning men kunde genom sin sociala status bli inflytelserika inom de områden som ansågs lämpliga för kvinnor. En avhandling i historia utgår från landshövdingefruar i sin undersökning av förhållandet mellan kön, klass och kulturarv.
Kulturarvsområdet med dess hemslöjdsföreningar, folkdräkts-projekt och friluftsmuseer dominerades under 1900-talets början av kvinnliga aktörer och leddes ofta av en borgerlig elit – exempelvis en landshövdingefru eller borgmästarinna. Med de två landshövdingefruarna Ellen Widén och Hanna Rydh som utgångs-punkt, kvinnor som representerar status och makt men samtidigt också underordning och ofrihet, skildrar historikern Catarina Lundström i sin doktorsavhandling en regional kvinnlig elit i det tidiga 1900-talet. Till skillnad från tidigare forskning anser hon att kvinnorna inom eliten kunde skaffa sig ett eget direkt inflytande. De hade ingen automatisk maktposition, men deras status och anseende gav dem ett brett handlingsutrymme och stora möjlig-heter till egen makt.
Med utgångspunkt från landshövdingefruarna diskuterar Lundström hur de två maktskapande kategorierna genus och klass interagerar. Dessa kvinnor var gifta till en elitposition och hade inom ramen för rådande könsordning ett relativt stort handlingsutrymme. Som hustru till länets högste statlige ämbets-man – landshövdingen – erhöll de automatiskt status och anseende. Men det fanns också tillfällen, som när Hanna Rydh 1938 kandiderade till landshövding, då begränsningarna var större än möjligheterna.
Under det tidiga 1900-talet räknades inte gifta kvinnor som fullgoda medborgare. De hade ett ännu sämre rättsligt skydd än ogifta kvinnor och änkor. Även på arbetsmarknaden miss-gynnades de. Äktenskapet fungerade i den meningen som ett dyrköpt avtal där kvinnorna uppnått en viss social status och trygghet mot att de i gengäld avsade sig möjligheterna till eget yrkesarbete och formellt politiskt inflytande.
Vissa samhällsområden betraktades som särskilt lämpliga för kvinnor, viktigast av dessa var de av filantropisk och kulturell art. När landshövdingefruar, borgmästarinnor och liknande engagerade sig i dessa frågor skedde det som regel på ledande nivå. Genom dessa ansvarsområden bidrog den regionala elitens kvinnor till att skapa och upprätthålla bilden av såväl den borgerliga familjen som den rådande genus- och klassordningen.
Catarina Lundström:
Fruars makt och omakt – kön, klass och kulturarv
Institutionen för historiska studier, Umeå universitet
Disputation: 17 september 2005
Fakultetsopponent: fil.dr. Irene Andersson, Institutionen för historia, Lunds universitet
