Gunder Häggs uppgång och fall

Boken Frontlöparen skildrar Gunder Häggs liv och karriär med utgångspunkt i det svenska 1900-talets samhällsutveckling. Han föddes i östra Jämtlands skogsbygd på nyårsafton 1918 och det mesta talade då för att han så småningom skulle ägna sitt liv åt det tunga arbetet i skogarna. Några år senare flyttade familjen till samhället Albacken, orten som fick en särskild ställning i historien om Gunder Hägg. Hans uppväxtmiljö har beskrivits som en saga: det hårda arbetet och det enkla livet, skidåkning och löpning på skogsstigar, fadern som stakade ut en bana på 1 500 meter åt Gunder och tog tiden på sin väckarklocka. I boken skildras Häggs uppväxt bortom myterna och kartlägger faktorerna som formade Gunder Hägg till en världsstjärna.

När han ställde upp i sin första riktiga tävling som 17-åring hade han aldrig sett en idrottsplats, men han blev genast jämtländsk juniormästare. Året därpå slog han den regerande olympiske mästaren, den finske storlöparen Gunnar Höckert, vid en tävling i Östersund. Det gav eko i hela Idrottssverige och Albackens stjärnskott spåddes en ljus framtid, men han drabbades snart av motgångar som hotade att sätta stopp för karriären innan den börjat på allvar. Först 1940 var han tillbaka och tog på allvar plats i den svenska löpareliten. Då var det inte bara resultaten som väckte nyfikenhet: Gunder Hägg sprang med en lätthet som hänförde publiken. Året därpå slog han sitt första världsrekord, men säsongen avslutades med en neslig avstängning. Det avslöjades att han hade fått betalt för att ställa upp i en tävling och enligt gällande amatörregler var det strängt förbjudet. Efter tio månaders avstängning kom han tillbaka 1942 med stor revanschlystnad: på mindre än tre månader slog han 10 världsrekord och skapade stor Gunder Hägg-feber i Sverige. Den hårda rivaliteten mellan Hägg och Sveriges andra löparstjärna, Arne Andersson, pressade dem att spränga gränserna för vad som tidigare ansetts möjligt.

Framgångarna gav också Gunder Hägg möjlighet att tävla utomlands. Mitt under brinnande krig sprang han i Nazityskland och USA, Finland och Ungern. Men några internationella mästerskap blev det inte. När kriget äntligen var över 1945 och idrottsvärlden åter öppnades för fredlig tävlan hamnade Hägg och Arne Andersson mitt i den mest omfattande skandalen i svensk idrottshistoria: den stora amatörutredningen 1945–1946. Domen blev också hårdast tänkbara: avstängning på livstid. I stället för att hyllas som hjältar stämplades de svenska löparstjärnorna som fuskare. Även om Hägg, Andersson och de andra misstänkta löparna hade starkt folkligt stöd blev de utan erkännande eller kompensation.

Biografin beskriver ingående hur Gunder Hägg formades till en världslöpare och tecknar de karaktärsdrag som låg till grund för hans popularitet, men som också skapade kontroverser och konflikter. Det är en berättelse om de avgörande händelserna i ett av 1900-talets mest dramatiska idrottsöden, om framgångar, nederlag och den enorma pressen på nya rekord. Boken skildrar också de faktorer i det svenska samhället som låg till grund för 1940-talets svenska löparunder. Genom Gunder Häggs liv och karriär väcks det Sverige han formades av till liv – liksom det samhälle han bidrog till att forma.

Frånsett de kortfattade minnesteckningar som utkom på 1980-talet och några minnesprogram i radio och TV har det varit ganska tyst om Gunder Hägg i flera årtionden.

Björn Lundberg är disputerad historiker, verksam vid Lunds universitet. Han har en bakgrund som journalist och populärhistorisk skribent. Han har tidigare skrivit boken 100 historiska listor och varit medförfattare till Världens historia i årtal. Han är en passionerad hobbylöpare som deltagit i lopp och tävlingar från 800 meter till maraton.

Björn Lundberg:
Frontlöparen. Gunder Hägg, hans uppgång och fall
Historiska Media
Utkom 2020