Hittade Vasas bärgare verkligen allt?

Den 23 juni planeras dykningar börja på platsen för Vasas förlisning. Botten har tidigare skannats och på bilderna syns flera oidentifierade föremål som nu ska undersökas närmare. Dykningarna beräknas pågå under fem dagar.

Projektet leds av Bert Westenberg vid Statens maritima museers fältenhet. Själva dykningarna utförs av marinens dykare, från Dykeri och Navalmedicinskt centrum. Frågan är vad dykare med modern teknik kan få fram från sjöbotten.

Hösten 2001 gjordes en s.k. multibeam ekolodsundersökning över Vasa förlisningsplats. Man undersökte också de avtryck som vraket gjort på botten i samband med flytten till Kastellholmen före bärgningen. Förra året genomfördes flera undersökningar med side scan-sonarutrustning. Sonaren gav med hjälp av ljudvågor tämligen detaljerade bilder av bottenområdet och dessa visar cirka 40 stycken oidentifierade föremål.

Förhoppningen är att det finns föremål som tillhör Vasa nere i djupet. I så fall tar man upp dem till dykplattformen, bogserbåten Öring, för arkeologisk besiktning. Därefter läggs föremål tillbaka på plats med några undantag. Ett urval träföremål tas om hand och kan komma till nytta nu när man söker lösa problemen med svavelangrepp på Vasas trä. Det arkeologiska fältarbetet utförs av Bert Westenberg och Göran Ekberg.

Andra frågor som arkeologerna vill ha svar på är om Vasa verkligen sjönk där vi tror, eller om skeppet hasade ner för en brant närmare Beckholmen för att så småningom hamna i det vi idag kallar Vasagropen, på 32 meters djup. Bilderna från skanningen av botten tyder på att så kan vara fallet. Området vid branten är därför extra intressant med tanke på att delar av skeppet kan ha fallit av på vägen ner.

(2003-06-20)