Kockor – skogsbrukets glömda hjältar
De var oftast unga och ute på sina första jobb. Vintermånader i sträck levde de under enkla förhållanden i kojor tillsammans med tio till tjugo hårt arbetande skogshuggare. De fick fyr i spisen långt innan det dagades, kokade kaffe, lagade frukost, middag och kvällsmat. De bar vatten och städade. Först upp och sist i säng – ofta bara bakom ett skynke i kojan.
Om kockornas liv i de norrländska skogarna kan man läsa i den nya boken Kockor – skogsbrukets glömda hjältar. När de började dyka upp i huggarkojorna på 1920-talet hälsades de som himlasända av de skogsarbetare som dessförinnan framlevt vintrarna under väldigt primitiva förhållanden. Sedan gick utvecklingen snabbt. På 1940-talet arbetade inte mindre än 6 000 unga kvinnor som kockor i Norrlands skogar. Med bilar och utbyggt vägnät kunde skogsarbetarna på 1960-talet börja dagpendla till avverkningarna och kockaepoken var över.
Texterna i boken bygger på trettiotalet intervjuer med före detta kockor, som i dag är mellan 75 och över 100 år gamla.
”Ja, jag var sjutton år när jag hade min första kockplats. Jag skötte hushållet för fjorton man. Det var jobbigt. Inga bekvämligheter. Bära vatten, laga mat och diska. Det är klart att det är skönt att det är över, men det var en upplevelse”, berättar Anna-Gunborg Börjegren, Åsele.
Kockor – skogsbrukets glömda hjältar belyser viktiga delar i kockalivet. Hur kojorna såg ut. Arbetstiderna. Hur uppskattade och respekterade de var av skogsarbetarna. Vad för slags mat de lagade, med några recept för att läsaren själv ska kunna laga och smaka kojmaten.
Boken är resultatet av ett samarbetsprojektet ”Skogsbrukets glömda hjältar – kvinnors skogsarbete under industrialismen” mellan Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå och Skogsmuseet i Lycksele som finansierats av Skogssällskapets forskningsfond.
Iréne Gustafson, Amanda Löfdahl, Anna-Maria Rautio, Alexander Öbom & Lars Östlund:
Kockor – skogsbrukets glömda hjältar
Sveriges Lantbruksuniversitet/Skogsmuseet i Lycksele
Utkom 2020
